Inlägg etiketterade med ‘Oscar Levertin’

Kunskap är makt

20 mars 2011
Förlagets logga

Förlagets logga

Ljus var först en tidskrift (“Veckotidskrift för upplysning och underhållning”), men sedan också ett bokförlag, som – förutom Elin Wägner – gav ut August Strindberg och Oscar Levertin. Deras devis var “Kunskap är makt”. De gav i första hand ut litteratur som var populärvetenskaplig och läromedel.

Sedermera gick förlaget Ljus upp i P. A. Norstedt & Söner.

Då förlaget gav ut Norrtullsligan var Henrik Koppel förläggare. Han var också författare av kåserier, som var uppskattade – även om det fanns de som hade synpunkter på hans blandning av danska och svenska.

Litteraturen i litteraturen

15 januari 2011

oscar_levertin_painted_by_carl_larsson_1906Om du är intresserad av svensk litteraturhistoria är boken  Litteraturens örtagårdsmästare : Karl Otto Bonnier och hans tid rolig att läsa. Så gott som alla stora författare har passerat Albert Bonniers förlag. Boken innehåller rikligt med material, mest brev, om hur författare och förläggare ömsom fjäskade för och psykade varandra.

Elin Wägner nämns bara hastigt två gånger, trots att hon var en av sin tids populära författare och medlem i Svenska Akademien, Samfundet De Nio, hon var med och grundade Rädda Barnen och whatnot.

Det står däremot mycket om Oscar Levertin. Han var en av 1890-talets litterära stjärnor, och mycket populär hos den unga borgerliga publiken som gillade att deklamera utantill, precis som Baby gör i Norrtullsligan.

”Vi hade en överdådig supé, stämningen blev hög, Baby fick fram Levertin och deklamerade mellan smörgåsarna. Sedan släckte vi lamporna, fick ljus i ampeln och rökte andäktigt var sin cigarett.
Först klockan tio domnade skrattdyningarna av, och vi gjorde oss i ordning för natten. När vi legat tysta en stund, sade Baby högtidligt:
– Nu går överklassen på Operakällaren.
Och så somnade vi.” (Ur Norrtullsligan)

Dessutom var Levertin väldigt snygg. Tavlan ovan är målad av Carl Larsson, och nog ser Levertin dreamy ut!

”Anna Sjöberg tillhörde de damer damer som fascinerades av Levertins föreläsningar och kanske ännu mer av hans person. På själva Oscarsdagens den första december tar hon mod till sig och går upp till Levertins våning på Engelbrektsgatan för att lägga en blombukett utanför hans dörr. Då öppnar Oscar dörren och Anna kommer inte ut förrän åtskilliga timmar senare; kärlekshistorien har tagit sin början. Svårt försenad skyndar hon hem till familjen. Först då kommer hon ihåg sin lilla dotter, som hon satt på en bänk i Humlegården. Där satt hon, frysande i alla timmar i decemberkylan och väntade på sin mamma.” (Ur Litteraturens örtagårdsmästare)

1906 dog Levertin ”plötsligt när han sjuk och febrig på natten av misstag dricker ett glas sköljmedel som innehåller lut.” (Ur Litteraturens örtagårdsmästare)