”Om Norrtullsligan visste jag ingenting förrän i går. Kanske hade jag en vag föreställning om att den skulle vara tjock och tungläst och handla om ett gäng kriminella killar och deras förehavanden i Stockholm i början av 1900-talet. Totalt fel. Norrtullsligan är tunn och lättläst och handlar om fyra unga kvinnor i ett kollektiv på Norrtullsgatan i början av det förra seklet.
Norrtullsligan handlar vidare om klasskillnader, kvinnoförtryck, om mäns sexuella trakasserier av unga kvinnor, om kvinnors makt, men mer om deras maktlöshet (det är långt innan kvinnorna erhåller rösträtt 1921), om orealistiska lyckodrömmar, om misslyckade strejkförsök för att höja lönerna, om solidariteten och sveken och spänningarna i det lilla kvinnokollektivet innan det upplöses inom ett halvår men också om omöjligheten för kvinnorna på den tiden att leva ett självständigt liv både utom och inom äktenskapet. Låter det tråkigt? Det är det inte. Språket är daggfriskt, som det brukar heta, och har knappast åldrats under de hundra år som gått sedan romanen skrevs även om jag tvingas googla på enstaka ord som t.ex. penjoar (capeliknande plagg), automat (restaurang med självservering) och viellablus (inga träffar).
Förmodligen hade jag själv aldrig läst ”Norrtullsligan” om den inte blivit utsedd till årets Stockholmsroman i projektet Stockholm läser. Tack Stockholm läser!”
Läs hela texten och se de fina bilderna här.
