Någon annan, förutom Knut Larsson, som har tittat närmare på Strindbergs förhållande till “Toteninsel” är Catherine C. Fraser i boken “Ensam och Allén“:
“Scenanvisningarna för den avslutande scenen i ‘Spöksonaten’ säger att rummet där studenten har framfört sitt avslutningstal skall försvinna och att i stället Arnold Böcklins målning ‘Toteninsel’ skall framträda som bakgrund, samt att svag, lugn och behagligt sorgsen musik skall höras från ön.”
Etiketter: "Ensam och Allén", Arnold Böcklin, Catherine C. Fraser, Spöksonaten, Toten-Insel