Den tecknade serien ska tydligen föra tankarna till Matrix och Bladerunner! Strindberg som science fiction! Nåja, han experimenterade ju gärna själv med form och uttryck!

Ikväll kl 16.30-19.00 i Café Agueli på Blecktornsgränd 9

T-bana: Mariatorget

Lite kuriosa: namnet “Döda rummet” kommer sig av en av recensionerna av Per Demervalls serieadaption av “Röda rummet” som är felstavad på det ödesmättade sättet.

Strindbergcollage

När samtalet inleddes visade det sig att endast en i panelen hade läst hela En dåres försvarstal (guldstjärna Anneli Furmark). Flera uttryckte ett lite komplicerat förhållande till Strindberg, med tvingande läsningar av honom i skolan och dåligt samvete; “Strindberg är läxan man aldrig gjort” erkände Knut Larson.  Icke desto mindre har de alla i sitt skapande på olika sätt uppehållit sig kring Strindberg, hans person och hans verk.  Om detta och om det speciella att tolka Strindberg i serieform handlade det spänstiga samtalet.

Tid och plats: söndag 29 april kl. 12.00, Bibliotetek Plattan, Kulturhuset.

“Scenanvisningarna för den avslutande scenen i ‘Spöksonaten’ säger att rummet där studenten har framfört sitt avslutningstal skall försvinna och att i stället Arnold Böcklins målning ‘Toteninsel’ skall framträda som bakgrund, samt att svag, lugn och behagligt sorgsen musik skall höras från ön.”

Knut Larssons bilder och andra dito av några av Sveriges mest framstående serietecknare finns med i utställningen “Livet är ingenting för amatörer”, som har vernissage i Hallunda bibliotek/Folkets hus den 26 april och sedan hänger kvar till den 12 maj.

Hon menar att snarare både August och Siri styrs av sina känslostormar och självbilder: “Bortom glåporden beskrivs hon som känslostyrd, ärelysten, liderlig och frihetstörstande. Men inte mer än den manlige berättaren själv.”

"Odjuret" av Loka Kanarp