Arkiv för februari, 2011

I ett blått skepp i Skarpnäck

16 februari 2011

Innan igår kDet blå skeppet i Skarpnäckväll hade jag aldrig varit i Skarpnäck. Det var lite speciellt att kliva av tunnelbanan och att se de tegelhusen som fanns överallt, men aldrig var så där överdrivet höga. Det kändes mysigt, även om jag tyckte det var överdrivet att ha rött tegel överallt. Men så fanns det ett blått hus: Skarpnäcks blå kulturhus, som ett skepp för ankar i februarikvällen.  Det är alltid lite läskigt när det är dags för program. Skulle någon komma? Hade vi bloggat, affischerat och hemsidat tillräckligt? Jag blev ännu mer orolig när jag kom fram till kulturhuset, kände att det var låst och såg att biblioteket inte hade öppet längre. Hade jag tagit fel på dag? Men när jag tog en sväng åt vänster, runt husknuten, skönjde jag kollegan Micke där inne, som strax kom och öppnade kulturhusets entré.

Jag klev in och började samspråka med Lars Lundin (bilden nedan) om boken. Han hade närstuderat “Norrtullsligan” och fört anteckningar ifrån sina fynd i tidskrifter och andra källor.  Besökarna började anlända. Först några från den läsecirkel som Lars driver. Sedan andra. Någon hade gissat på att det kanske skulle komma fem personer. Eller tio – om vi hade tur. När den långa visaren pekade rakt upp var vi 24 i publiken, inklusive mig själv! Jag var lika förväntansfull som de andra. Lars har rykte om sig att vara bra på att intervjua författare – något som han bland annat gjort på Världsbokdagen, mitt i Stockholm, i samband med “Världens längsta bokbord” på Drottningggatan. Men jag hade alltid missat hans författarsamtal. Hitintills!

Boel Hackman kom och gick undan för att prata ihop sig med Lars. Han hade bestämt att programmet skulle börja ungefär en kvart efter utsatt tid, på det att ingen skulle missa samtalet om hon/han (vi var två hanar i publiken) kom med ett senare tåg. Efter en stund kom Lars och Boel och satte sig på scenen. Efter att jag hälsat dem och publiken välkomna och sagt några ord om “Stockholm läser” började de sitt samtal. Samtalet fick ofta karaktären av något slags tanke-pingis. Lars nämnde något som han tyckte om boken eller Elin Wägner och gav Hackman möjlighet att utveckla och kommentera.

larsNågot som Lars tog upp var Harry Martinsons inträdestal till Svenska Akademien, då han övertog Elin Wägners stol. Martinson var inte nådig mot Wägners journalistiska stil. “Norrtullsligan” led, enligt honom, av att vara en övertydlig idéroman. Tydligen var den lediga, kåserande stilen, som bland annat Bang diggade, inte något som föll Martinson på läppen. Ett verk som går igen i “Norrtullsligan” är Hjalmar Söderbergs skådespel “Gertrud”, som – i likhet med “Norrtullsligan” – pläderar för en friare kärlek. Men Lars påpekade att Söderberg – till skillnad från Wägner – inte alls var intresserad av att plädera också för en ekonomisk rättvisa för kvinnorna. En annan bok som parafraseras i “Norrtullsligan” är Strindbergs “Röda rummet”. Som Hackman påpekade var det svårt, för att inte säga omöjligt, att skriva en Stockholmsskildring utan att anspela eller jämföras med Augusts roman. Men medan skildringen av storstaden sedd från Söders höjder har inte så lite nitzscheanska brösttoner så tar skildringen av Elisabeths första möte med sin nya bostad ner läsaren till en mer prosaisk nivå – något som Hackman också gav exempel på i läsningar ur böckerna.

Publiken hade också kommentarer och frågor. Någon undrade t ex över att Wägner anklagats för att vara en särartsfeminist. Det tyckte inte Boel Hackman att hon kunde sägas vara. Hon kämpade för rättvisa och respekt mellan könen – inte en syn på kvinnan som ett väsen med närmare kontakt med naturen och freden, då hon kunde föda barn.

Allt som är bra tar slut någon gång. Också den här kvällens begivelse. Jag gav de tu varsina album av Knut Larsson (han som tecknat omslaget till den nya utgåvan av “Norrtullsligan”): “Canimus” och “Lokmannen”. Sedan var det dags att åka till andra sidan stan. Hem till Åkersberga. Glad efter härlig kväll!

En hundraåring slår ut en annan

15 februari 2011

hedengrens”Elin Wägners Norrtullsligan (publicerad ffg 1908) säljer nu mest på Hedengrens pocketavdelning för skönlitteratur på svenska. Wägner har alltså till och med gått förbi storsäljaren Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson.” skriver Hedengrens på sin blogg. Norrtullsligan har snart sålt i 5000 ex. Det här trodde vi aldrig.

Frida Stéenhoff införde begreppet feminism i Sverige

10 februari 2011

frida_steenhoffBloggen Const skriver om dramatikern Frida Stéenhoff, en samtida till Elin Wägner, ännu en kvinna som man hade velat lära sig om i skolan. Hon införde begreppet feminism i Sverige! Christina Carlsson-Wetterberg har skrivit boken ”Bara ett öfverskott af lif” om Frida Stéenhoff på Atlantis förlag (som annars mest ger ut böcker av män om män. Och ”Pennskaftet” av Elin Wägner).

Kände Elin Wägner och Frida Stéenhoff varandra? Ja, de skrev till och med två böcker ihop, enligt Wikipedia, och arbetade ihop på tidningen Tidevarvet. 1917 skrev de ”Den kinesiska muren: Rosika Schwimmers kamp för rätten och hennes krig mot kriget” och 1919 ”En bok om Ellen Key”. Den tredje medförfattaren, Naima Sahlbohm, är fortfarande en röd länk på Wikipedia, om henne finns det alltså inget skrivet. Var hon lika cool och banbrytande som Wägner och Stéenhoff? Kom igen alla litteraturforskare, jag vill veta!

Den 15 februari åker vi till Skarpnäck

03 februari 2011

stockholm_laser_norrtulsligan

Några nyheter och tillägg

03 februari 2011

15740_180822014505_626124505_3064244_2797346_nNågra uppdateringar bland evenemangen, som du hittar här till höger —>

Vi är glada att författaren och fd kontoristen Inga-Lill Lundkvist och Jonna Sima (bilden), journalist och redaktör på ETC Stockholm medverkar den 5 april på Söderbokhandeln. De ska prata om hur det var att arbeta som kontorist förr, och vilka som är dagens kontorister.

Vi har även lagt till tre läsecirklar på Stadsbiblioteket, den 28 februari, 31 mars och 9 maj. Varmt välkommen då.

Harry Martinsons inträdestal om Elin Wägner

02 februari 2011

harry-martinson1Birger Schlaug driver en fantastisk hemsida om Elin Wägner. Där skriver han bland annat om Harry Martinsons tal till Elin Wägner. Martinson (bilden) övertog hennes plats i Svenska Akademien, stol nummer 15, och höll då traditionsenligt ett tal. Även hemsidan Harry Martinson i tiden skriver om det omdiskuterade talet. Schlaug ser talet som en diss mot Wägners författarskap, andra ser Martinson som en flummig konstnär som bara kunde fokusera på Aniara som han skrev i samma veva som inträdestalet.

Kerstin Ekman (som i sin tur övertog stol nr 15 från Martinson) kommenterar i boken Mine Herrar … Om inträdestalen i Svenska Akademien Martinsons tal till Wägner:

”Han har gjort en märklig läsning [av Wägners novell Venus], kanske förströdd men också kreativ. Att följa denna novell i hans infallsrymd när den störtar förbi, liten och högst bristfällig, är att titta in i en skapande hjärna. Aniaradiktningens byggelement virvlar runt tillsammans med flagor ur Elin Wägners novell.”

Bokmärken snart på ditt bibliotek

02 februari 2011

stockholm-laser-bokmarken1Inom ett par dagar finns dessa tjusiga bokmärken på ditt bibliotek. På bilden cyklar Elin Wägner tandem med Flory Gate.

Om du har en bokhandeln och vill ha en bunt är det bara att kontakta he(a)forfattarcentrum.se.

Första bokcirkeln var en succé

02 februari 2011

kalle-berglundHur går det när främlingar diskuterar en bok? Jättebra! Fjorton Norrtullsliganläsare dök upp (ner?) på  Nobelmuseets forskningsbibliotek i Börshusets källare, som var en upplevelse i sig. Bibliotekarien Kalle Berglund (bilden) berättade lite om byggnaden och biblioteket. Sedan lossnade samtalet på en gång, mina förberedda frågor behövdes knappast. Vi diskuterade vilka som är dagens kontorister (bemanningsföretagsanställda? telefonförsäljare?), hur Norrtullsligan fungerar som Stockholmsskildring, olika tolkningar av bokens slut, vad bokens tillkomst som följetong kan ha betytt för dess ton och stil och en massa annat. Alla fick komma till tals och det var härligt att utbyta tankar. Lite spännande är det också att möte människor utan av att veta någonting om dem – namn eller yrke presenterades inte. Tack till alla som kom, bättre start var inte möjlig.