I gästboken på Tensta bibliotek läser jag följande essäistiska inlägg om Lena Kallenbergs Apelsinflickan:
Lena Kallenbergs Apelsinflickan skrevs 1997 och handlar om en ung flickas uppväxt i det fattiga Stockholm på Söder de hårda åren 1882-1883. Detta är en blivande (ungdoms-)klassiker! Den är klar och lättläst som en mycket bra ungdomsbok ska vara. Men också en utomordentligt läsvärd roman för vuxna. Tänkvärd, aktuell. Det är en berättelse om det historiska förtrycket av unga kvinnor som utnyttjas ännu mer under svåra tider. Apelsinflickan är en klassmedveten bok som pekar på sambandet mellan unga kvinnors roll i vår tid och hur det kanske alltid varit. Men de tär en skicklig stockholmsskildring som följer i spåren av, och kanske i bästa fall kan locka till läsning av, andra mer kända stockholms-författare som Per Anders Fogelström, August Strindberg, Hjalmar Söderberg, Stig Claesson, Ernst Brunner, Klas Östergren m.fl. En bok för kvinnokampen (kalla den för feministisk om du vill), för arbete och bostäder åt de unga (kalla det för klasskamp om du vill). Och allt detta på förnämlig vardagsprosa.
Motiverat och förankrat och dessutom pekande vidare mot ytterligare litteratur. Så ska ett gästboksinlägg se ut!
Apelsinflickan
Etiketter: Lena Kallenberg, Stig Claesson