Trettiotal och normalitet var teman för gårdagens aktiviteter på Stadsbiblioteket. Vid lunchtid serverades boktips och kaffe av Harald Hultqvist, Patrik Schylström och Pernilla Glaser. Som av en händelse var de tre också färgkoordinerade - med varandra, med de fina trettiotalsaffischerna i bakgrunden, och med vår trettiotalsblogg! Det ljusblå, nästan turkosa, gick igen i kläderna, boktipsen gällde bland annat Karin Boye, som inte bara skrivit poesi utan även mycket prosa och poetik. Harald nämnde bland annat den kända dystopin Kallocain, som även innehåller kritik av den framväxande funktionalismen. Pernilla läste dikt av Gunnar Ekelöf och hans nutida själfrände Johannes Anyuru, och Patrik tipsade om Nils Hasselskog, kanske mer känd som A:lfr-d V:stl_nd, välkänd poet i Grönköping.

Det blev mer trettiotal senare på kvällen; redan innan den stora trettiotalskvällen inleddes i Rotundan så talade Stefan Böhm och Ludvig Josephson om judisk litteratur och nämnde framför allt en stor roman från 1933 av tyske Lion Feuchtwanger. Oppermanns handlar om en judisk familj som bor i Tyskland och framgångsrikt driver ett möbelföretag. När nazisterna kommer till makten börjar dock svårigheterna, och boken visar på ett ganska otäckt sätt  hur många redan i början av trettiotalet kunde förutse vart utvecklingen var på väg, medan andra valde att tro att det tyska folket trots allt inte skulle gå med på en sådan politik i längden.

Just trettiotalets dubbelhet - det var decenniet som rymde såväl jazz och modernistisk frihet som nazism och de första svenska steriliseringslagarna -var ingång för den salong som sedan hölls i Rotundan. På trettiotalet sågs homosexualitet fortfarande som en sjukdom, men Alice B. Toklas och Gertrude Stein levde ändå tillsammans, och det skrevs om lesbiska kärleksrelationer redan då - här i Sverige kom Margareta Subers Charlie och i England Radclyffe Halls Ensamhetens brunn, av Erika Larsson från Normal förlag under kvällen kallad “lesbiskhetens bibel”. I denna tradition skriver samtida författaren Hanna Wallsten som berättade som hur hon inför sin senaste bok I hennes våld upptäckt föregångarna och glatt sig åt att det fanns en historia även för hennes typ av litteratur - böcker om homosexuella kvinnors relationer. Nu känner hon sig stolt över att ingå i den traditionen, och jämförde med hur arbetarlitteraturen, som blev stor på trettiotalet, med tiden blivit en litteratur för “alla”, inte bara för den grupp den skildrar. Förhoppningsvis kan det fungera så också för flatlitteraturen.

Pelle Haneaus läste om homosexualitet ur äldre litteratur och jämförde med en artikel ur tidningen QX från i år. Och om homosexualiteten i dåtiden var skambelagd och av samhället undanbedd så kan den än idag vara skuldfylld, vilket QX:s artikel om män som är gifta och har hemliga homosexuella relationer vid sidan om visar.

Jan-Olov Nordh berättade om Agnes von Krusenstierna, en författare som är svår att gå förbi när man talar om trettiotal och sexualitet. Hon kom ur en adelsfamilj som styrdes av regler och normer för vad som var passande, men drevs själv av en frihets- och sanningslängtan så stor att hon inte stannade vid några av samtidens tabun - hon kritiserade äktenskap, könsroller och kärnfamilj, hon skildrade såväl incest som homosexualitet. 

Som grädde på moset sjöng sedan Mattias Enn, ackompanjerad av Samuel Schönberg, flera av Zarah Leanders kända visor från Karl Gerhards revyer. Det var på det hela taget en ytterst Normal Salong, på bästa möjliga sätt.