Inlägg etiketterade med ‘Victoria Benedictsson’

Karis boktips: Fru Marianne av Victoria Benedictsson

21 september 2010

När uppfanns den moderna friluftsmänniskan?

Victoria Benedictssons roman Fru Marianne som utkom 1887, handlar om den 16-åriga flickan Marianne som gifter sig med den rike bonden Börje. Hon är en stadsflicka, en växthusplanta, klädd i dyrbara, opraktiska kreationer. När de precis förlovat sig beskrivs de såhär: “de var riktiga kontraster, de två. Han bar allt igenom prägeln av en friluftsmänniska; hon var på en gång yppig och kraftlös.”

Victoria Benedictsson

Victoria Benedictsson

 I början av äktenskapet håller hon sig inomhus, i sina egna rum inredda efter hennes smak. Hon är en kulturvarelse som fördriver tiden med att läsa romaner. Men efter en del förvecklingar händer det något: hon tar sig ut ur sina rum och börjar arbeta på gården. I bokens sista del beskrivs en aktiv, yrkesarbetande kvinna som lämnat sidendräkterna och ifört sig praktiska arbetskläder. Hon blir säker, stark - och nöjd med sitt liv.

För Victoria Benedictsson (1850 - 1888) och andra kvinnor fanns det inte många möjligheter om man ville bli självförsörjande. Hade man tur kunde man ägna sig åt konstnärlig verksamhet, måla eller skriva. Men i Fru Marianne visar Benedictsson att det fanns ännu en möjlighet för en bildad stadsflicka, som annars bara skulle se till att bli gift med en så rik man som möjligt. Utanför staden, på landet, gick det att skapa sig en karriär och på så vis få en jämställd relation. Mariannes väg mot att bli en kompetent yrkeskvinna går från kultur till natur: hon tar itu med lanthushållningen och trädgården, går ut på fälten, klättrar upp på stengärdsgårdar och fyller lungorna med “stark, sträv vårvind”…..

Ellens värld

15 september 2009

I Anneli Jordahls nya bok Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) skildras Ellen Keys kärlekshistoria med den gifte Urban von Feilitzen. De träffas mycket sällan, istället är det i brev de uppehåller passionen. De skriver om vardagen och då och då skymtar Ellens radikalitet: hennes tankar om kvinnans rätt till förvärvsarbete, barns rätt att slippa aga, världens rätt att slippa krig.

Inspiration till boken har Jordahl hämtat i Ellen Keys egna verk, framför allt Livslinjer 1 som behandlar kärleken och äktenskapets etik. Men Key har skrivit en mängd verk, inom flera genrer - pedagogik, filosofi, samhällsvetenskap. Många av dem är småskrifter som gavs ut av studentföreningen Verdandi, bildad 1882 för Uppsala-studenter “hvilka omfatta tanke- och yttrande-frihetens grundsatser samt hysa intresse för allmänt mänskliga och samhälleliga frågor”. Ellen Key själv var liberal, liksom en av föreningens mest kända ordförande Karl Staaff, men även andra politiska åsikter fick rum i skrifterna och kända medarbetare var bland annat Hjalmar Branting och Gustaf Fröding. Exempel på skrifter Ellen Key gav ut på Verdandi är Individualism och socialism, Fredsrörelsen och kulturen och Moralens utveckling. Att bläddra i dessa visar tydligt hur både olikt och likt vårt samhälle är det som Ellen Key levde i. I Moralens utveckling för hon fram en teori om hur samhällets och människornas moral utvecklas i takt med hennes biologi, och hon visar på fyra stadier som som moralen intagit. I det första, djuriska skedet är kannibalism vanligt, när den sedan försvinner uppstår istället slaveri. I det tredje skedet byts slaveriet mot livegenskap, och i det fjärde, som Ellen Key kände som sin egen tid, blev de livegna daglönare. Egentligen, menar Key, har inte så mycket förändrats i grunden, däremot hycklar man numera mer med vad man håller på med:

…en högre sedelära erkännes än den, som gått in i kött och blod hos samhällets flertal. Slaveriet och livegenskapen äro - förklädda - kvar i lönekampen. Mordet fördöms av lagen, men massmordet, kriget, godkänns ännu av den allmänna meningen. Engifte ålägges av lagen, men prostitutionen är ännu socialt medgiven. Offervillighet predikas men vinstbegär driver nästan alla företag; rikedomen äger all makt. Samtidens moral är den industriella.

Jordahl låter Ellen Key säga, apropå Strindbergs Röda rummet som hon ännu inte läst, att hon inte ville läsa de litterära succéerna ”när varenda själ gjorde det, sorlet gör att man knappt uppfattar vad som står på sidorna. Man ska läsa när pratet har klingat av och andra titlar är i svang”. Inte minst därför passar det så bra att läsa Ellen Key nu, för även om hon aldrig blivit helt urmodig klingar ju pratet kring henne heller inte som förr. Man kan också läsa andra kvinnliga författare som verkade på 1800-talet, flera av dem nämns och läses av Ellen: Camilla Colletts Amtmännens döttrar, Fredrika Bremers Hertha, Victoria Benedictssons Pengar. Alla romaner som behandlar kvinnans ställning i samhället, äktenskap och försörjning. Precis som Ellen Key gjorde, och som vi fortfarande gör, inte minst i samtida romaner som Maria Svelands Bitterfittan. Utgångspunkterna och förutsättningarna skiftar, men frågorna består.