Inlägg etiketterade med ‘Själsfrände’

Boktips från förr och nu!

25 maj 2011

skriftenDet är spännande dagar med Långa Svansen. Imorgon har vi konferens i projektet för att berätta om vad vi gjort och hur vi arbetat. Det är lite samma känsla som inför en skolavslutning. Vi blickar tillbaka och framåt, vi är trötta och vi laddar för nya tag. En av mina fantastiska kollegor Alice Thorburn har varit redaktör för en samling texter från bloggen. Idag kom lådorna från tryckeriet! För form och illustration står bästa Amanda Bigrell. En försmak av resultatet ser du här. Vill du ha ett eget exemplar? Kom förbi biblioteket imorgon kväll. Då blir det själsfrändesamtal med Anneli Jordahl och Harald Hultqvist. Anneli har valt den finlandssvenska författaren Marianne Alopaeus. Hon är mest känd, även om känd kanske inte är rätta ordet, för debattboken Drabbad av Sverige som utkom 1983. Den beskrivs i Tomas Lidbecks De bortglömda författarnas bibliotek som “ett knytnävsslag rakt i moder Sveas veka liv.” Hon har gett ut fem romaner, bland annat Mörkrets kärna (1965). Den handlar om Miriam, en flicka från Helsingfors som reser till Paris. Titeln anspelar på Conrads Mörkrets hjärta men är även influerad av existentialismen och Simone de Beauvoir. Du kommer också att få höra Alice, mig och Patrik prata om böcker som fångat vårt intresse. Det blir 60-tal och 00-tal, poesi och prosa. Väl mött!

Skjöldsfrände

05 oktober 2010

Bandet Fissmollgatan 9 skapar litterär musik inför själsfrändekvällen

Många höstar talar
(av Boye i postumt samarbete med F9)

(1)
Jag vill blogga tyst
Där jag inte kan störa dig
Ha en bok att läsa
Låta orden förföra mig

Många röster talar
Genom dem alla
Hör jag bara din
Som ett nattlöv falla

(2)
Trots identisk text
Och inga sidor i annan följd
Är varje läsares läsning
Som en unik liter standardmjölk

En författares tänk
Och ett läsarskap sammanföll
Många präster talar
Men inte alla om Hammarskjöld

kg

 

 

 

 
K G Hammar onsdag kl 19 på Stockholms stadsbibliotek! I samtal om sin själsfrände, Dag Hammarskjöld.

 Läs om kvällen på vår hemsida!

Selma, Sissela och naturen

05 september 2010

Sissela Kyle var i sitt esse i onsdags kväll på  Stadsbiblioteket. Hon pratade om Selma Lagerlöf och om sig själv, och ville först inte hålla med Harald Hultqvist om att de två liknar varandra. Men Harald lyckades efterhand övertyga både publiken och kanske även Sissela om sin tes, genom att bland annat jämföra komik och skådespeleri med Selmas sätt att skriva. Hos Lagerlöf finns ofta en berättare som återger historier i sken av att det egentligen inte är hon själv som hittat på dem utan att hon snarare hört dem berättas i brasans sken när hon var liten. I själva verket döljer sig en enorm hantverksskicklighet bakom orden, och varje fras är noggrant infogad . På samma sätt verkar komik ofta spontan och uppkommen i stunden, medan den i själva verket kan vara mycket välplanerad och genomrepeterad. En annan beröringspunkt var rädslan - en kärna i den bok av Selma som Sissela hade valt ut, Löwensköldska ringen, och något som Sissela känner igen sig i. “Många människor med fantasi är rädda”, sa hon, “jag tror att det är fantasins pris”.

Sissela berättade också om vem som var hennes favoritkaraktär i boken och dess uppföljare Charlotte Löwensköld och Anna Swärd:  Thea Sundler, den “onda” kvinnan, som hos Lagerlöf ändå får lov att vara nyanserad. Hon gör nämligen “ont i kärlekens namn”, hon önskar egentligen inte konkurrenten Charlotte Löwensköld något ont,  hon skulle bara vilja att hon liksom kunde…  försvinna. Själv läste jag Gösta Berlings saga i våras och tyckte väldigt mycket om just det här:  att Selmas karaktärer får vara så mångsidiga, så motsägelsefulla, ibland så ologiska.

Också synen på naturen hos Lagerlöf fascinerar. Idag ser vi på naturen som något omodernt sade Sissela, och exemplifierade med hur vi får barn allt senare och tycker att det är konstigt att naturen ställt till det så att vi inte kan styra helt själva över när vi vill ha dem. Men även natur i bokstavlig mening - skog, sjöar, älvar - är väldigt påtagliga hos Selma. Och där den naturen för oss är något idylliserat, är den hos Lagerlöf farlig och otrygg. Där lurar inte bara folktrons alla väsen och de högst verkliga rovdjuren, där finns också en slags otyglad inneboende kraft som tycks ha en egen vilja; som den fors som i Gösta Berlings saga kämpar för att glatt sjungande bryta sig loss från människors fördämningar.  Det är en natur som människan kämpar mot och självklart försöker övervinna, långt ifrån enbart romantiserad och ofarlig.

Sissela ♥ Selma

19 augusti 2010

sissela_litenInom Långa Svansen har vi en serie litteratursamtal som vi kallar Själsfrändeserien. Här får författare och kulturpersonligheter själva nyckeln till vårt magasin för att hämta upp någonting de tycker särskilt mycket om eller vill diskutera. Nu är vi stolta att presentera Sissela Kyle och själsfränden Selma Lagerlöf. Värd är vår trogne Harald Hultqvist. Välkomna till till Rotundan den 1 september kl. 19.00.  Mer info.

Ikväll smäller det!

05 maj 2010

Glöm inte bort att ta din favoritbok under armen och komma till Stadsbiblioteket ikväll klockan 19. Där får du träffa andra trevliga böcker och läsare, lyssna på och gärna dela med dig av ditt bästa boktips - den bok som är din själsfrände. Mer information om Läsarnas själsfrände finns här.

Johanna Lindbäck och “Barbie-boken”

04 maj 2010
Johanna Lindbäck från bokhora.se gästar även hon Läsarnas själsfrände på Stadsbiblioteket nu på onsdag den 5 maj kl. 19.Foto: Simon O. Cederquist

Jag läste Bitterfittan av Maria Sveland när den kom ut och gillade väldigt mycket. Hennes diskussion, vinklingen, framförandet. Och inte minst att det var med så mycket om Erica Jongs Rädd att flyga! Den boken har jag upptäckt att flera tjejer i min generation har läst alldeles för tidigt. Vi var väl kring tio år sådär, fattade inte mycket av vad det handlade om egentligen, men det var en sak som lockade enormt: omslaget. Barbie i en fallskärm. Har ni sett den utgåvan? Så himla snygg!!

Allihop föll vi som käglor för det när vi såg boken i våra föräldrars hyllor, och det var det som fick oss att läsa den. (Nej, inte det knapplösa knullet och sexet alltså. Det säger väl en hel del om hur för unga vi var… Jag trodde ju verkligen att den skulle handla om Barbie.)

Erica Jong Rädd att flygaSen har jag läst om den på senare år, i mer rätt ålder, och kan uppskatta den för innehållet. Vissa grejer tycker jag om jättemycket - New York, den judiska familjen, skapandet, resandet. Det är ju som de bra Woody Allen-filmerna lite grann, men med kvinnlig vinkel. Jag sympatiserar med Jong. Men om jag ska vara helt ärlig så är den inte så bra som jag trodde när jag såg den första gången. Det där omslaget, det är faktiskt ganska magiskt. På onsdag kommer jag inte att prata om Erica Jong när jag är med i Läsarnas själsfrände-diskussionen kl 19 på Stadsbiblioteket. Jag funderade på henne, men jag valde mitt andra alternativ. Kom och lyssna (och var med själv!) så får du se vem det är.

Nina Frid om en sextiotalsdebutant

03 maj 2010

Vilka är era själsfränder? Vi på Stadsbiblioteket är alltid intresserade av att höra om de där särskilda läsupplevelserna som ni haft, men på onsdag kväll vill vi det alldeles särskilt mycket. Då välkomnar vi alla er läsare att komma till biblioteket och berätta om de böcker som betytt mest för er. På plats kl 19 i Rotundan kommer också andra storläsare att finnas, närmare bestämt Nina Frid från bokcirklar.se, Johanna Lindbäck från Bokhora.se, Ida Torkkeli och Joakim Karlsson från Stora bokbytardagen och Kal Ström från 2652 böcker kvar tills jag dör och dagensbok.com.

Nina FridÄven här i bloggen publicerar vi under veckan texter skrivna av dessa storläsare. Vi börjar idag med Nina Frids text, som dessutom har ett för bloggen passande sextiotalstema. Det handlar nämligen om P O Enquists debut från 1961. Och om Nina själv.

När P O Enquist debuterade som författare med Kristallögat 1961 var jag minus tio år. Och när jag istället läser den nu, nästan femtio år senare, är det med vetskapen om att den här lilla romanen kom att inleda ett stort författarskap. Jag läser den dessutom efter att jag läst hans självbiografiska Ett annat liv från 2008, och det är svårt att frigöra läsupplevelserna från varandra.

Debuten efter år av refuseringar. Kristallögat. Den roman som lektören trodde var skriven av en kvinna. Jag hoppas P O tog det som en komplimang.

1961. Mina föräldrar hade inte ens träffats det året, och när jag föddes 1971 hade ju hela 60-talet redan svept förbi. Visst kan jag förstå att min nostalgi för ett årtionde då jag inte ens var född kan te sig lite märklig, men jag ville också debattera, revoltera, ockupera och röka långa cigaretter i sommargul kortklänning och vita stövletter.

Fast när jag bad min mamma berätta om studentrevolten, eller om demonstrationstågen för fred, eller om den sexuella frigörelsen, var det som att P O Enquist. Foto: Ulla Montan.hon inte visste vilken tid jag pratade om. Hennes sextiotal hade inneburit en resa från den trånga arbetarettan med morfar, mormor (och en inneboende på kökssoffan) till en villadröm i förorten med garageinfart och tvättmaskin. Från brist till överflöd; en klassresa som faktiskt varken innebar politisk medvetenhet eller vidareutbildning, bara löjligt många nya prylar. Möjligen kunde jag hitta något fotografi på henne i gul kortkort och tuperat hår, men närmare än så var hon aldrig mitt nostalgiska icke-minne, min föreställning om 60-talet. Och P O Enquist hade hon inte läst.

P O Enquists Kristallögat från 1961 är å andra sidan inte så mycket Enquist. Jo, vissa saker finns där redan från början. Grottan. Overklighetskänslan. Dubbelgångaren. Längtan att få berätta tills allt hänger samman, prata tills du når bakom ordens skyddande sköld. Och så den ständiga självbespeglingen, att se på sig själv utifrån och inte känna igen sig. Kanske pågår det verkliga livet i själva verket någon annanstans? Ett annat liv?

Det är visst en hel del Enquist ändå… men han har ännu inte hittat sitt språk, det omisskännliga. Det här liknar mer Hjalmar Söderberg, ja det är faktiskt ganska mycket Martin Bircks ungdom över historien, över stilen, melankolin. Jenni i Kristallögat ser på omvärlden och på de vuxna med samma förundran, som på en tavla och drabbas, liksom Martin, plötsligt av olika känslosamma stämningslägen. En oväntad lust att gråta. Liksom Martin är Jenni ett ensamt barn, som längtar gemenskap men ändå avvisar den.

“Kanske finner jag en förändrad utgångspunkt”, upprepar Jenni. Kanske går det att lämna overkligheten för livet, låta knopparna brista, som Boye skulle ha sagt, “för till slut måste det ju lossna”. Vilken tro han hade på framtiden den gången, P O, 27 år gammal, eller hoppades han att orden var magi, att han kunde skriva sig till en sannare verklighet, om han bara berättade på ett annat sätt och hittade någon som ville lyssna.

“Du berättar din historia, och den förändras och du förändras med den. Sanningen är oviktig; det enda som är viktigt är du själv. Det som verkligen hänt är trivialt och ovidkommande: du förstör en blomma och handlingen är död i den sekund du utför den. Men ditt nuvarande jag kan förändra minnet, och det ger dig oändliga möjligheter. Illusionens trollstav genom luften: plötsligt är du barn igen och allting ligger framför dig.”

Han kanske trodde på det, P O. Då. (Så kan man också uppskjuta en sorg…)

Vad hade jag tyckt om boken 1961? Omöjligt att säga, men eftersom jag känner Jenni också genom mig själv idag, borde jag väl hittat hem i den 1961, lagt benen med de vita stövletterna i kors, blåst ut cigarettröken över den sista sidan och hoppats på en ny bok av den där Enquist, vem han nu är…

En bok på maten och en författare på kvällen

13 april 2010

Imorgon, onsdag den 14 april, är det dags igen för lunchbokprat med kaffe på Stadsbiblioteket. Kom till kaféhörnan på entréplanet kl 12.30 för att lyssna och kommentera när Anne-Marie Karlsson, Anders Brasch, Jan-Olov Nordh och Patrik Schylström tipsar om 60-talslitteratur för stora och små. Bland annat utlovas prat om Kerstin Thorvall, Maria Gripe och Gunnel Vallquist. Läs mer om det litterära kafferepet här.

På kvällen får vi sedan storbesök när Björn Ranelid kommer och berättar om sin själsfrände, det vill säga en författare vars böcker han känner sig besläktad med och som har betytt mycket för honom. Björn samtalar med kulturjournalisten Harald Hultqvist och det hela börjar kl 19. Mer information om Björn Ranelids besök finns på vår hemsida. Välkomna!

Superhjältepoeter

15 december 2009

På Stadsbiblioteket söker vi just nu efter själsfränder. En själsfrände är en bok eller en författare som man känner sig besläktad med eller inspirerad av lite utöver det vanliga. Förra veckan var Bob Hansson på biblioteket och pratade om sin själsfrände Sture Dahlström, och han beskrev det som en uppenbarlese att läsa honom första gången: kan det vara på det här sättet? Kan man skriva så här? På våra trettiotalshyllor i biblioteket finns böcker från trettiotalet bredvid sina likar från idag, och vi blir jätteglada om ni som läser det här hör av er till oss och berättar om era själsfränder!

Författaren och dramatikern Pernilla Glaser har funnit ett själfrändskap mellan två av våra stora poeter, och hon beskriver det så här:

Det finns poeter som är här för att trösta oss med satser svävande som omöjliga såpbubblor ovan våra arma skallar. Det finns poeter som kan få en att se storheten i det lilla och hisnande dra efter andan inför Guds närvaro i träskedar och visthusbodar. Det finns lyriker som kan frambesvärja mörkrets krafter och få det att dansa likt nattliga slöjor kring våra frusna själar. Det finns de som blottlägger och de som dukar fram en festmåltid, frätande satiriker och våghalsiga utmanare och humorister som slår kullerbyttor över versmåtten.

Och så finns det superhjältarna. En och annan, liksom utvald av allas vår samlade nöd. Det är diktare med skimrande trikåer som slänger sig i de språkliga lianerna utan att så mycket som snegla ner mot avgrunden. Hela tiden färdas de tillräckligt nära det löjliga för att dikten ska skimra och vibrera av det personliga hjärtslagets värme och rytm. Ändå alltid räddad undan varje bismak av pekoral genom den vidöppna klarsynen och den kirurgiska precision genom vilken verkligheten fileas framför oss. Superhjältarna sjunger om alla och envar, unika som våra fingeravtryck och samtidigt alla i alla, speglande oss i varandra. Samtidigheten är just vad klockan är slagen i superhjältelyriken. Exakt nu och i evigheters evighet.

Samlade dikter av Gunnar Ekelöf

Städerna inuti hall av Johannes AnyuruTio år innan Johannes Anyuru föddes dog Gunnar Ekelöf. Men vad spelar det för roll? Hans dikt lever som en gungande klangbotten i snart sagt varje skrivande och tänkande människa. Gunnar Ekelöf som själv inte tyckte att så mycket mer än hans första diktsamling var något att hänga i julgranen trots att han var akademiledamot sina sista tio år.

I år augustnominerades Johannes Anyuru för sin Städerna inuti Hall:

Han vrider någons
huvud En polisbil står
uppe på berget, tom

Persienner av sår
öppnar sig i någons
ansikte

Är kniven
inuti mig

Rörelsen är tid
om den förflyttar något
från ett tillstånd
till ett annat

Gunnar Ekelöf hade ett ärende. Det var stort men absolut inte enkelt. Johannes Anyuru har ett ärende. Eller så är det någon som har ett ärende med honom. Och han diktar så att världen fylls av mening. Det småttiga och det överväldigande sammanlänkade i samma blodomlopp.

Gunnar Ekelöf var profetisk i sitt sätt att skriva och i sin trotsiga tro på människan. Johannes Anyuru besvärjer oss alla. I en dikt kallar han människan ”ett djur med många hjärtan”. Gunnar Ekelöf avslutar dikten Dedikation :”Då den tiden kommer en gång ska vi få kraft att leva varandras liv och rätt att leva vårt eget.”

Låt Ekelöfs tid komma.

Veckans 2000-tal

08 december 2009

bob-hansson-9-dec_webbOnsdag den 9 december kl 19.00 kommer Bob Hansson till Stadsbiblioteket för att prata om sin själsfrände - det vill säga en författare vars verk han känner sig besläktad med. Några ledtrådar till vem denne kan vara kan man hitta på vår hemsida, tillsammans med mer information om evenemanget. Redan här kan jag dock avslöja att det handlar om Sveriges främste beatförfattare, som gärna själv läste Kafka, Kerouac och Rimbaud, och som dog 2001.

Både Bob Hanssons egna böcker och hans själfrändes alster kommer självklart att finnas att låna. Samtalet kommer att röra sig kring en speciell titel av själsfränden, man även kring Bob Hanssons egna böcker och hur han har påverkats av sin föregångares stil och historier. Samtalet leds av kulturskribenten Harald Hultqvist.