Inlägg etiketterade med ‘Selma Lagerlöf’

Brev & dagböcker:

11 april 2011

Kan man verkligen publicera en brevväxling utan att be om lov? Gör det någon skillnad om brevskrivaren är en stor författare? Gör man intrång i det privata? Eller är det offentlig litteraturhistoria? Detta är frågor som litteraturvetaren Ying Toijer-Nilsson ställer i förorden till tre korrespondenssamlingar av Selma Lagerlöf som hon redigerat, kommenterat och givit ut på Bonniers förlag. Den sista frågan verkar Selma själv ha svarat på, då hon i ett brev till Sophie Elkan skriver:  

“De där litteraturforskarna, du vet, som skola läsa mina bref, de komma att göra sig funderingar öfver de olika formaten, tror du inte?”

omslagdularmigblifriI samligen Du lär mig att bli fri får läsaren ta del av brevväxlingen mellan Selma och författarinnan Sophie Elkan. Deras vägar möttes nyåret 1894, och de kom att bli mycket nära vänner.  

 ”Käraste. Nu ska jag, innan jag skriver om annat tala om några små lustigheter ur Mårbackalivet. Jo, för det första, att mina höns ha värpt hela tiden ett eller två ägg, men på Nobeldagen den 10 dec. hedrade de sig och värpte fyra. Så hade också Maja kvällen förut talat om för dem vad det var för en dag. Och då kan du ju begripa, att de hedrade sig.”

Omslag En riktig författarhustru I en En riktig författarhustru är det Selma Lagerlöfs breväxling med Valborg Olander som redogörs. De två träffades redan 1901, men det var inte förrän något år senare som deras korrespondans blev regelbunden. Selma och Valborgs relation var inledningsvis en häftig förälskelse, och detta blev början på ett triangeldrama mellan de två och tidigare nämnda Sophie Elkan. 

“Min älskade! Jag visste nog, att du skulle ha det svårt och jag har så mycket längtat efter dig så vemodigt och smärtfylldt. Jag tycker, att jag måste spela en så usel roll i dina ögon, som ej kan skydda dig mot att bli illa behandlad, men jag kan inte rå på Sophie, då hon är i det lynnet. Så snart jag såg henne i kupén, såg jag på hennes ögon, att hon var mycket nära ett hysteriskt utbrott. Det hade ju blifvit förfärligt bland alla de resande som nog visste hvilka vi voro. Det var intet annat att göra än att lugna och vara tålig.”

Bokomslag Mammas Selma  I Mammas Selma får man ta del av Selma Lagerlöfs brev till modern, fru Louise Lagerlöf. Breven innehåller bland annat rapporter från Selmas långsresor och familjebekymmer som måste avhandlas.

“Älskade Mamma!

Jag är välbehållen framme och nu ska jag berätta om min resa, men i förhoppning att mamma ännu är kvar på Gustafsfors ber jag mamma framföra, till Moster och Morbror mina tacksägelser för den tid jag var på Gustafsfors. det var tråkigt att lemna ett ställe der man trifs så godt och jag tycker ej mamma borde göra sig för brådtom med att lämna det.”

Lov eller inte - personligen tycker jag att det är fantastiskt att få ta del av alla dessa brev med sina vackra och genomtänka formuleringar. Särskilt alla smäktande ord om kärlek och längtan!

Selma, Sissela och naturen

05 september 2010

Sissela Kyle var i sitt esse i onsdags kväll på  Stadsbiblioteket. Hon pratade om Selma Lagerlöf och om sig själv, och ville först inte hålla med Harald Hultqvist om att de två liknar varandra. Men Harald lyckades efterhand övertyga både publiken och kanske även Sissela om sin tes, genom att bland annat jämföra komik och skådespeleri med Selmas sätt att skriva. Hos Lagerlöf finns ofta en berättare som återger historier i sken av att det egentligen inte är hon själv som hittat på dem utan att hon snarare hört dem berättas i brasans sken när hon var liten. I själva verket döljer sig en enorm hantverksskicklighet bakom orden, och varje fras är noggrant infogad . På samma sätt verkar komik ofta spontan och uppkommen i stunden, medan den i själva verket kan vara mycket välplanerad och genomrepeterad. En annan beröringspunkt var rädslan - en kärna i den bok av Selma som Sissela hade valt ut, Löwensköldska ringen, och något som Sissela känner igen sig i. “Många människor med fantasi är rädda”, sa hon, “jag tror att det är fantasins pris”.

Sissela berättade också om vem som var hennes favoritkaraktär i boken och dess uppföljare Charlotte Löwensköld och Anna Swärd:  Thea Sundler, den “onda” kvinnan, som hos Lagerlöf ändå får lov att vara nyanserad. Hon gör nämligen “ont i kärlekens namn”, hon önskar egentligen inte konkurrenten Charlotte Löwensköld något ont,  hon skulle bara vilja att hon liksom kunde…  försvinna. Själv läste jag Gösta Berlings saga i våras och tyckte väldigt mycket om just det här:  att Selmas karaktärer får vara så mångsidiga, så motsägelsefulla, ibland så ologiska.

Också synen på naturen hos Lagerlöf fascinerar. Idag ser vi på naturen som något omodernt sade Sissela, och exemplifierade med hur vi får barn allt senare och tycker att det är konstigt att naturen ställt till det så att vi inte kan styra helt själva över när vi vill ha dem. Men även natur i bokstavlig mening - skog, sjöar, älvar - är väldigt påtagliga hos Selma. Och där den naturen för oss är något idylliserat, är den hos Lagerlöf farlig och otrygg. Där lurar inte bara folktrons alla väsen och de högst verkliga rovdjuren, där finns också en slags otyglad inneboende kraft som tycks ha en egen vilja; som den fors som i Gösta Berlings saga kämpar för att glatt sjungande bryta sig loss från människors fördämningar.  Det är en natur som människan kämpar mot och självklart försöker övervinna, långt ifrån enbart romantiserad och ofarlig.

Sissela ♥ Selma

19 augusti 2010

sissela_litenInom Långa Svansen har vi en serie litteratursamtal som vi kallar Själsfrändeserien. Här får författare och kulturpersonligheter själva nyckeln till vårt magasin för att hämta upp någonting de tycker särskilt mycket om eller vill diskutera. Nu är vi stolta att presentera Sissela Kyle och själsfränden Selma Lagerlöf. Värd är vår trogne Harald Hultqvist. Välkomna till till Rotundan den 1 september kl. 19.00.  Mer info.