Inlägg etiketterade med ‘Samhällsfrågor’

Lästips: FÅNGLYRIK

09 maj 2011

 Vad är det?

Jo, tack vare Barbro Printz - som sammanställt antologin “I statens blommiga nattlinne : dikter av fångar” -  kan vi ta del av lyrik, som skrivits av fångar ända från 1970-talet och fram till nutid. Lasse Strömstedt, Inge Ihsgren, Janne Bergquist är bara några av flera vars dikter här finns att läsa. Dikterna känns lika angelägna oavsett om de skrivits 1979 eller 2003. Dessa bör inte hemlighållas utan läsas fritt vilket nu är möjligt genom att Pockettidningen R i samband med sitt 40-årsjubileum gett ut antologin. 

En del f.d. fångar som t.ex. Lasse Strömstedt och Tony Rosendahl har genom åren blivit mycket välkända just genom sitt författarskap. Speciellt Lasse Strömstedt, som skrivit de populära böckerna Grundbulten och Lyftet samt den självbiografiska trilogin ”Gå i fängelse”, “I fängelse” och ”Sanningens minut”.

Välkomna den 24 maj kl. 18.00 då den välkände och populäre vissångaren Jan Hammarlund medverkar i stadsbibliotekets program “Fånglyrik”. Vem har inte lyssnat till eller nynnat på ”Jag vill leva i Europa”, “Dans på våra gator”, ”Dem som vi behöver” eller någon annan av alla hans välkända politiska och sociala visor. Birgitta Johnsson, Roland Eriksson, Marcus Jonsson och Barbro Printz läser egna och andras dikter ur lyriksamlingen “I statens blommiga nattlinne”.

Bokomslag samt foto på Jan Hammarlund (fotograf: Jeanette Andersson). Låna gärna ”Alla mina sånger” med Jan Hammarlunds alla egna sånger och visor. Kan också köpas direkt av författaren.

omslag_dikter1                           janne1_opt1

Barnlitteraturen på 60-talet

28 maj 2010

60-talet var en tid då barnlitteraturen utvecklades mycket i Sverige. Flera av de stora barnboksförfattarna i Sverige hade debuterat 10-15 år tidigare, till exempel Astrid Lindgren, Lennart Hellsing, Tove Jansson, Åke Holmberg och Harry Kullman. Bibliotekens verksamhet byggdes stadigt ut, och tidningarna innehöll relativt mycket material om barnlitteratur. Litteratur diskuterades flitigt, också ur en politisk synvinkel, och när det gällde barnlitteratur så var gränserna för den uppe till debatt - fick man skildra ämnen som döden och erotik i barn- och ungdomsböcker eller inte och var gick gränsen? Generellt eftersträvades realism och samhällsengagemang, något som också är tydligt i den samtida litteraturen för vuxna.

Tankar om barnlitteraturen av Lennart Hellsing

Lennart Hellsing skrev inte bara böcker för barn, utan också om dem. 1963 kom hans debattbok Tankar om barnlitteraturen där han diskuterar begreppet barnlitteratur och vad det innebär. Hellsing är kritisk till mycket inom samtidens barnlitteraturkritik, och hävdar bokens rätt att vara till för nöjes skull och inte bara som ett uppfostringsmedel. På frågan om om boken främst skulle förmedla fantasi eller moral så svarar Hellsing klart fantasi. Han betonar också hur viktiga böcker, och också ramsor, är för barnens språkutveckling.

I Tankar om barnlitteraturen återfinns också det ofta citerade mottot: ”All pedagogisk konst är dålig konst – och all god konst är pedagogisk.” På Stadsbibliotekets hemsida skriver Anne-Marie Karlsson: “Hellsings genomtänkta och välformulerade tankar är fortfarande radikala och framsynta, nästan 50 år senare. ”Tankar om barnlitteraturen” är i högsta grad rolig och levande läsning.”

Läs mer om tendenserna i barnlitteraturen på 60-talet på Stadsbibliotekets hemsida.

Hundra år av kvinnokamp

08 mars 2010

FeminismI år firar Internationella kvinnodagen den 8 mars hundraårsjubileum. 1910 instiftade Clara Zetkin denna särskilda kvinnodag för att hedra kvinnorörelsen och för att främja kampen för kvinnors rösträtt. Till en början var kvinnodagen en socialistisk föreetelse, och i de länder där fascismen och nazismen satt på makten under mellankrigs- och krigsåren var kvinnodagsfirandet förbjudet. De utåtriktade demonstrationerna blev färre, och firandet skedde genom kvinnoklubbarnas interna fester och möten. 

Under 1960- och 1970-talen ökade intresset för kvinnors villkor i samhället. I USA återupptogs kvinnodagsfirandet  av andra vågens kvinnorörelse på Berkleyuniversitetet 1969, och fick snart spridning bland kvinnogrupperna i Europa. 1971 demonstrerade Grupp 8 på Sergels torg i Stockholm, och ställde krav på fri abort, smärtlindring vid förlossning och daghemsplatser till alla barn. Året därpå hade 8 mars-firandet spridit sig i landet, med flera demonstrationer och möten som gick av stapeln.

Kvinnornas svenska 60-tal i kort:

1960 Lika lön för lika arbete för kvinnor och män införs. 
1960 Allmän tilläggspension (ATP) införs, inkomstrelaterad pension samt automatisk änkepension.
1960 LO och SAF beslutar att inom fem år slopa de särskilda kvinnolönetarifferna.
1960 Gunnar Qvist utkommer med avhandlingen Kvinnofrågan i Sverige 1809-1846: studier rörande kvinnans näringsfrihet inom de borgerliga yrkena. Avhandlingen var den första svenska avhandlingen inom ämnet kvinnohistoria.
1962 Nattarbetsförbudet för kvinnor hävs.
1962 Riksdagen ansluter sig till FN-konventionen om lika lön för lika arbete.
1962 Rätt till sex månaders ledighet i samband med förlossning, förlossningsvården kostnadsfri och betraktas som annan sjukvård.
1963 Tillåts abort om fostret ådragit sig svåra skador under graviditeten.
1964 P-piller blir tillåtna i Sverige.
1965 Som första land i världen får Sverige en lag mot våldtäkt inom äktenskapet. Det dröjde dock ända till 1984 innan lagen prövades.
1969 Enligt läroplanen för grundskolan bör skolan verka för jämställdhet.

Om återfall i vänsterbeteende

05 mars 2010

Den 3 september 1967 genomfördes den största trafikreformen som skett i Sverige - högertrafikomläggningen. “Dagen H” startade med rådande körförbud för alla utom nyttotrafiken (bussar, taxi, utryckningsfordon, dispensfordon samt de fordon som behövdes för omläggningen) mellan klockan 01.00 - 06.00. Klockan 04.50 skulle alla de fordon som var ute i trafik stanna på vänster sida, för att sedan föras över till höger sida och därefter fortsätta i högertrafik. Från klockan 06 var det fritt fram för allmänheten att ge sig ut i högertrafiken. Under en tid var den tillåtna hastigheten nedsatt, och olyckorna blev faktiskt färre än vad man befarat. För att hantera risksituationer om vänsteråterfall producerade man dock för säkerhets skull en informationsfilm:

Läs mer om införandet av högertrafik i Sverige på biblioteket.se eller på Vägverkets webbsida.

Välkomna till sextiotalet!

04 februari 2010

The swinging sixties, slit- och-släng, Vietnamkrig och ett växande engagemang för de fattiga i världen… sextiotalet var allt detta och mycket mer. Detta är decenniet när tonåringen föds och musiken för de unga slår igenom som aldrig förr: Beatles och Rolling Stones blir ikoner för en värld. Miljötänkandet är ännu i sin linda men det folkliga engagemanget i omvärlden växer, inte minst bland de studenter som gör sig alltmer hörda i  samhället. Sverige inledde sextiotalet som en folkhemsstat med tillförsikt och avslutade det kanske aningen mer osäkert, fortfarande välmående men med mer udd i sin självkritik och aningen mindre självbespeglande inom vissa kulturformer. I samhället fanns ändå en stark tro på demokrati och välfärd, och på folkets möjlighet att med solidariteten som förtecken skapa förändring i världen.

Stockholm på sextiotalet. Foto: Siv Rahm, Stockholmskällan

Stockholm på sextiotalet. Foto: Siv Rahm, Stockholmskällan

Socialdemokraterna var statsbärande parti och det fanns gott om pengar. Det satsades på kulturen, inte minst biblioteken fick sin del av kakan och utvecklades till en plats där allt skulle ordnas: konstutställningar och konserter likaväl som bokutlåning - på sitt sätt en spegel av vår tid men med en helt annan budget, kanske också en större naivitet. Man lyssnar på musik och ser på teater på biblioteket, och mot slutet av årtiondet startar man också alltmer av en uppsökande verksamhet - man åker ut till skolor, förskolor och sjukhus och informerar om bibliotekets verksamhet för att verkligen se till att alla får tillgång till utbudet.

Inom litteraturen råder experimentlusta. Många av de stora svenska författarna debuterar under sextiotalet, och de skriver gärna berättande och skrönaaktigt men också experimentellt och surrealistiskt. Konsten får finnas för sin egen skull, och detta märks i poesin, som är konstruktivistisk och bitvis svårtillgänglig, men också utåtriktad med performances och stilexperiment som vill utmana. Det här var också decenniet när samhällsreportaget blev stort i svensk litteratur, och författare engagerade sig i olika politiska frågor.

Våren 2010 är det sextiotal som gäller här på bloggen. Det spännande, levande och inte minst nyfikna decenniet bjöd på en mängd intressanta människor, händelser och böcker - vi tipsar och berättar om dem. Välkomna!

Ljus, luft och funktion till folket

11 november 2009

Stockholms stadsbibliotek, 11/11 1930

Så här i november när det börjar bli mörkt och kallt tänker vi gärna tillbaka på Stockholmsutställningen som ägde rum här i somras, med sin huvuddel placerad på Norra Djurgården, utmed Djurgårdsbrunnsviken. Ny arkitektur och design inom svensk konstindustri, konsthantverk och hemslöjd visades upp under ledning av Gunnar Asplund, som ju också ritat Stadsbiblioteket! Och till skillnad från de tidigare stockholmsutställningarna 1897 och 1909 så vände man sig nu till folk i allmänhet, det var bostäder för den ”vanlige” medborgaren som visades upp.

stockholmsutstallningen-1930Utställningen kom till på initiativ av Svenska Slöjdföreningen, och nu fick även vi i Sverige se allt det som gjort sådan stor succé på utställningar i omvärlden, bland annat i Paris 1925. Det nya kallas funktionalism och det är hus i glas, betong och stål där den moderna människan ska leva och bo. Konsten ska också bli något som kommer hela samhället till del istället för enbart en liten pengastark överklass, och för det ändamålet vill Asplund att man för in konst i fabriksproduktionen och ser till att det tillverkas vackra vardagssaker med en väl genomtänkt formgivning tillgängliga för alla.

Det känns lite som att en ny era har sett dagens ljus. Stockholm är en storstad nu: för bara några år sedan var området där Stadsbiblioteket ligger idag en småstad med grusvägar och fallfärdiga småstugor, idag växer här fram en modern stenstad. Och med den nya arkitekturen som nu presenteras får vi också den lilla människans, arbetarens och tjänstemannens, intressen och behov tillgodosedda: det blir en helt ny estetik  utifrån det sociala program som sammanställts och som innehåller såväl hygieniska som medicinska krav på ”ljus och luft”. Gunnar Asplund skriver just nu, tillsammans med Wolter Gahn, Sven Markelius, Gregor Paulsson, Eskil Sundahl och Uno Åhrén, på en bok om den nya tidens arkitektur, som ska komma ut nästa år. Ett utdrag publiceras - exklusivt för oss på Stadsbiblioteket - nedan:

Hela den gamla gatans karaktär är borta: inga barnsliga lekar, ingen flock sparvar mer ute på körbanan, ingen skjutsar längre – som vi gjorde förr – sin mor med sparkstötting på affärsresa nedför Stora gatan. Vi har definitivt lämnat småstadsidyllen. Gatan är icke längre ett sällskapsrum. Där härskar enväldigt rörelsen. Där är ett vimmel av människor, av bilar, bussar, spårvagnar, där ropar skyltfönster, fyrar och skyltar sitt ”se upp”. Där härskar den oro, som nu en gång alltid följer med affärer. Själva den löpande, brusande trafiken, larmet, människofloden ger gatan ny karaktär. /…/ Den levande miljön i våra moderna gator är helt förändrad och arkitekturen, som måste arbeta med livet som grund, blir även den en annan.

Läs mer om Stockholmsutställningen 1930 på Stadsbibliotekets hemsida.

Kvinnans tidevarv

14 oktober 2009

Stockholms stadsbibliotek, den 14/10 1932

Det händer mycket i samhället omkring oss. Det är trots allt bara tio år sedan vi fick allmän rösträtt 1921 och kvinnor fick börja rösta. Diskussionerna pågår fortfarande kring kvinnans roll i samhället, och en framträdande röst är redaktören för veckotidningen Tidevarvet, Elin Wägner. Här på biblioteket pratade vi förra året mest om Svalorna flyga högt, som ju lär handla om hennes kärlekshistoria med Sigfrid Siwertz, men nu har den nya romanen Dialogen fortsätter kommit och där fortsätter hon diskussionen om ämnen som hon och de andra medlemmarna i Kvinnliga medborgarskolan på Fogelstad gärna sysselsätter sig med: befolkningsfrågan, mödravården, pacifism samt kvinnornas intåg i politiken. Det är inte alla som håller med Wägner när hon skriver att kvinnor bör få arbeta på samma villkor som männen och att mödra- och sjukhusvården bör anpassas mer efter kvinnorna, eftersom det ju är dem det gäller. I sin bok skildrar hon hur manliga politiker gärna söker storstilade, flotta lösningar istället för att lyssna på kvnnorna och se till de verkliga behoven av enkelhet, snabbhet och närhet.

 Elin Wägner. Foto: Ferdinand Flodin, Kungl. hovfotograf Stockholm

Elin Wägner. Foto: Ferdinand Flodin, Kungl. hovfotograf Stockholm

Kanske kan kvinnor snart också på allvar komma i fråga som Nobelpristagare. Selma Lagerlöf och Sigrid Undset är ännu så länge de enda kvinnliga pristagarna i litteratur, och förra året gav Akademin priset till Erik Axel Karlfeldt, som visserligen är både respekterad och beundrad i vårt land men som knappast står för det nya inom vare sig litteratur eller politik. Kanske håller Wägners skrifter inte Nobelprisklass rent litterärt, men Dialogen fortsätter behandlar tidens viktiga frågor. Om inte annat kanske hon blir invald i Akademin snart?

På Stockholms stadsbibliotek har vi samlat Elin Wägners skrifter, så kom gärna in och läs och låna! Vill ni veta mer om hennes liv, läs här.

Ellens värld

15 september 2009

I Anneli Jordahls nya bok Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) skildras Ellen Keys kärlekshistoria med den gifte Urban von Feilitzen. De träffas mycket sällan, istället är det i brev de uppehåller passionen. De skriver om vardagen och då och då skymtar Ellens radikalitet: hennes tankar om kvinnans rätt till förvärvsarbete, barns rätt att slippa aga, världens rätt att slippa krig.

Inspiration till boken har Jordahl hämtat i Ellen Keys egna verk, framför allt Livslinjer 1 som behandlar kärleken och äktenskapets etik. Men Key har skrivit en mängd verk, inom flera genrer - pedagogik, filosofi, samhällsvetenskap. Många av dem är småskrifter som gavs ut av studentföreningen Verdandi, bildad 1882 för Uppsala-studenter “hvilka omfatta tanke- och yttrande-frihetens grundsatser samt hysa intresse för allmänt mänskliga och samhälleliga frågor”. Ellen Key själv var liberal, liksom en av föreningens mest kända ordförande Karl Staaff, men även andra politiska åsikter fick rum i skrifterna och kända medarbetare var bland annat Hjalmar Branting och Gustaf Fröding. Exempel på skrifter Ellen Key gav ut på Verdandi är Individualism och socialism, Fredsrörelsen och kulturen och Moralens utveckling. Att bläddra i dessa visar tydligt hur både olikt och likt vårt samhälle är det som Ellen Key levde i. I Moralens utveckling för hon fram en teori om hur samhällets och människornas moral utvecklas i takt med hennes biologi, och hon visar på fyra stadier som som moralen intagit. I det första, djuriska skedet är kannibalism vanligt, när den sedan försvinner uppstår istället slaveri. I det tredje skedet byts slaveriet mot livegenskap, och i det fjärde, som Ellen Key kände som sin egen tid, blev de livegna daglönare. Egentligen, menar Key, har inte så mycket förändrats i grunden, däremot hycklar man numera mer med vad man håller på med:

…en högre sedelära erkännes än den, som gått in i kött och blod hos samhällets flertal. Slaveriet och livegenskapen äro - förklädda - kvar i lönekampen. Mordet fördöms av lagen, men massmordet, kriget, godkänns ännu av den allmänna meningen. Engifte ålägges av lagen, men prostitutionen är ännu socialt medgiven. Offervillighet predikas men vinstbegär driver nästan alla företag; rikedomen äger all makt. Samtidens moral är den industriella.

Jordahl låter Ellen Key säga, apropå Strindbergs Röda rummet som hon ännu inte läst, att hon inte ville läsa de litterära succéerna ”när varenda själ gjorde det, sorlet gör att man knappt uppfattar vad som står på sidorna. Man ska läsa när pratet har klingat av och andra titlar är i svang”. Inte minst därför passar det så bra att läsa Ellen Key nu, för även om hon aldrig blivit helt urmodig klingar ju pratet kring henne heller inte som förr. Man kan också läsa andra kvinnliga författare som verkade på 1800-talet, flera av dem nämns och läses av Ellen: Camilla Colletts Amtmännens döttrar, Fredrika Bremers Hertha, Victoria Benedictssons Pengar. Alla romaner som behandlar kvinnans ställning i samhället, äktenskap och försörjning. Precis som Ellen Key gjorde, och som vi fortfarande gör, inte minst i samtida romaner som Maria Svelands Bitterfittan. Utgångspunkterna och förutsättningarna skiftar, men frågorna består.