Det går inte att lyssna på Helena Granström med ett öra. Hon är knivskarp och fyller upp hela tältet på Gröna Plattan med sin snabbhet, intelligens och formuleringsförmåga. Hon och Harald Hultqvist diskuterar bland annat stadsmiljön och hur den påverkar oss människor och får oss att anlägga ett nyttoperspektiv på tillvaron. Hon talar om staden som påfrestande men också om den sorg som kan drabba oss när vi kommer ut i naturen från stadslivet. Det är att frivilligt utsätta sig för smärta och man riskerar att känna frustration över sin oförmåga, eller i bästa fall ett slags nostalgi. Hon talar också om hur staden reducerar människor till deras yrkesmässiga funktioner och Harald undrar om vi då får svårt att se till exempel bibliotekarier som mer än bibliotekarier…
Det märks att hon funderat över barnets roll i samhället och våra liv. Hon pratar bland annat om barnets förhållande till husdjur och att de på sätt och vis har en liknande roll i familjen, för de vuxna - de är utsatta, beroende och älskade.
Helena Granström väger varje ord och vid påståendet att hon som författare ”beskriver” det hon ser blir hon verkligt förvånad: -Va, tycker du?!
Hon tycker att själva begreppet beskrivning är problematiskt och vill inte komma med några lösningsförslag på verkligheten.
Helena Granströms kommande bok heter Det barnsliga manifestet och det framgår att hon funderat mycket på barnet så det kommer nog att bli intressant läsning. Eller som Harald uttrycker det: man hittar alltid nya svindlande och deprimerande perspektiv i Helenas texter.
kvinnan och mannen i skogen. Samtalet vindlade vidare till Dag Hammarskjöld, P.O. Enqvist, Rousseau, Kerstin Ekman och Sara Lidman. I läsningarna skönjdes ett genomgående drag: mannen söker ensamhet eller manlig gemenskap i skogen, så långt från kvinnan som möjligt. Kvinnan i skogen söker, ja vadå, jo, en man. En annan spännande idé var skogsskildringarna som ett slags vittneslitteratur hos Kerstin Ekman och inte minst Sara Lidman. Här är romantiken utbytt mot en faktiskt skildring av vad som hänt, med naturen, arterna och människorna i skogen. Samtalet mynnar ut i frågan varför det inte skrivs naturlyrik idag, en stor och kanske för mångfacetterad fråga för att kunna svara på i korthet. Vad tror ni? Kanske är dagens författare “för miljömedvetna” för att kunna romantisera naturen. Eller med en mer genusteoretisk anstrykning, kanske har ingen längre tid att meditera över en vind i ett gräs. Jag tror att det finns fler svar och det ska jag fundera på under hösten. Läs Ninas inspirerande anteckningar från samtalet på 
Gårdagens fynd med den rätta precisvadjagbehöver-känslan: Kajenn och Fibben Halds bok Vad är klockan? från 1969. Glädjen var stor hela kvällen! Idag tar jag med mig ett tidsdokument från 1999. Vad en ung man bör veta utgiven av Tiden som en Fråga 
Idag tar jag med mig den fina lilla skriften Hur man botar en fanatiker - och om att skriva av Amos Oz till vår Readcyclingtunna, ta med dig något och kom och ta den. Gårdagens Bollywoodbok bor hemma hos någon annan nu. Igår passerade många böcker genom tunnorna och fler lär det bli under veckan.
Stefan Casta och Harald Hultqvist talade bland annat om Stefans nya bok Den gröna cirkeln. En filmiskt berättad spänningsroman om några ungdomar som överlever en klimatkatastrof. Harald drar paralleller till såväl Dagermans De dömdas ö som Robinson Crusoe. På frågan vilka egna förebilder Stefan Casta har som författare nämner han Göran Tunström och Claes Hylinger. Plötsligt tar samtalet en vändning mot det mer personliga. Stefan berättar att när han och hans fru hade stadgat sig i Skåne vid sjuttiotalets mitt började de fundera på att skaffa barn. Men de var rörande överens om att det kunde man inte göra när världen såg ut som den gjorde, och de tänkte då inte minst på miljön. Efter en retorisk paus fortsätter Casta och säger att de efter ett par år tyckte att ett litet undantag kunde man väl ändå göra - så det blev en dotter, som är vuxen nu. Samtalet ringlar vidare till det pågående projektet som är en fackbok om vilda blommor med illustrationer av Maj Fagerberg. När den kommer ska den innehålla ett herbarium där man själv kan samla blommor. Det låter helt underbart!