I Anneli Jordahls nya bok Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) skildras Ellen Keys kärlekshistoria med den gifte Urban von Feilitzen. De träffas mycket sällan, istället är det i brev de uppehåller passionen. De skriver om vardagen och då och då skymtar Ellens radikalitet: hennes tankar om kvinnans rätt till förvärvsarbete, barns rätt att slippa aga, världens rätt att slippa krig.

Inspiration till boken har Jordahl hämtat i Ellen Keys egna verk, framför allt Livslinjer 1 som behandlar kärleken och äktenskapets etik. Men Key har skrivit en mängd verk, inom flera genrer - pedagogik, filosofi, samhällsvetenskap. Många av dem är småskrifter som gavs ut av studentföreningen Verdandi, bildad 1882 för Uppsala-studenter “hvilka omfatta tanke- och yttrande-frihetens grundsatser samt hysa intresse för allmänt mänskliga och samhälleliga frågor”. Ellen Key själv var liberal, liksom en av föreningens mest kända ordförande Karl Staaff, men även andra politiska åsikter fick rum i skrifterna och kända medarbetare var bland annat Hjalmar Branting och Gustaf Fröding. Exempel på skrifter Ellen Key gav ut på Verdandi är Individualism och socialism, Fredsrörelsen och kulturen och Moralens utveckling. Att bläddra i dessa visar tydligt hur både olikt och likt vårt samhälle är det som Ellen Key levde i. I Moralens utveckling för hon fram en teori om hur samhällets och människornas moral utvecklas i takt med hennes biologi, och hon visar på fyra stadier som som moralen intagit. I det första, djuriska skedet är kannibalism vanligt, när den sedan försvinner uppstår istället slaveri. I det tredje skedet byts slaveriet mot livegenskap, och i det fjärde, som Ellen Key kände som sin egen tid, blev de livegna daglönare. Egentligen, menar Key, har inte så mycket förändrats i grunden, däremot hycklar man numera mer med vad man håller på med:

…en högre sedelära erkännes än den, som gått in i kött och blod hos samhällets flertal. Slaveriet och livegenskapen äro - förklädda - kvar i lönekampen. Mordet fördöms av lagen, men massmordet, kriget, godkänns ännu av den allmänna meningen. Engifte ålägges av lagen, men prostitutionen är ännu socialt medgiven. Offervillighet predikas men vinstbegär driver nästan alla företag; rikedomen äger all makt. Samtidens moral är den industriella.

Jordahl låter Ellen Key säga, apropå Strindbergs Röda rummet som hon ännu inte läst, att hon inte ville läsa de litterära succéerna ”när varenda själ gjorde det, sorlet gör att man knappt uppfattar vad som står på sidorna. Man ska läsa när pratet har klingat av och andra titlar är i svang”. Inte minst därför passar det så bra att läsa Ellen Key nu, för även om hon aldrig blivit helt urmodig klingar ju pratet kring henne heller inte som förr. Man kan också läsa andra kvinnliga författare som verkade på 1800-talet, flera av dem nämns och läses av Ellen: Camilla Colletts Amtmännens döttrar, Fredrika Bremers Hertha, Victoria Benedictssons Pengar. Alla romaner som behandlar kvinnans ställning i samhället, äktenskap och försörjning. Precis som Ellen Key gjorde, och som vi fortfarande gör, inte minst i samtida romaner som Maria Svelands Bitterfittan. Utgångspunkterna och förutsättningarna skiftar, men frågorna består.