Inlägg etiketterade med ‘Kerstin Ekman’

Karis boktips: Händelser vid vatten av Kerstin Ekman

15 december 2010

Kari Ekman om Kerstin Ekmans roman från 1993:

Vi lever omgivna av deckare, som man läser och sedan glömmer bort. Kerstin Ekmans roman Händelser vid vatten innehåller precis som en deckare några mord och ett utredningsarbete. Men den innehåller så mycket mer och är en bok som lämnar avtryck.

ekman_handelservidvattenBerättelsen ringlar sig fram som en älv, med biflöden, bäckar och åar av sidoberättelser som förenas på olika sätt och blir till en medrivande historia som spänner över 18 år. Glesbygden, skogsavverkning och avfolkning är ett tema. En annan sidoberättelse är den om kollektivet som på 70-talet tar över en gammal fäbod långt uppe i vildmarken. De vill ”tillbaka till naturen” och är en samling mycket udda existenser som så småningom måste inse att det ”naturliga” livet inte är så lätt. Det är kanske rent av onaturligt att förbjuda barn att leka med Barbiedockor? Allt knyts ihop av sociala sammanhang som ändras och uppstår på nytt, trådar knyts på oväntade sätt och på så vis uppenbaras sanningen så småningom, men lite för sent….

Kerstin Ekman skildrar glesbygden på ett både inkännande och skoningslöst sätt. Är detta kanske boken där ordet hellyhansen introduceras i svensk litteratur? För er som inte kommer ihåg tiden före fleecen kanske man ska tipsa om att innan dess använde man så kallade fiberpälströjor, ibland av märket Helly Hansen.

I en intervju beskrev Kerstin Ekman svenskarna som ”urbaniserade skogsmänniskor” och skogen spelar en stor roll i flera av hennes böcker, även i denna. Skogen är ett kapital som gör det möjligt att överleva i glesbygden, men också en njutningspotential. Dessa två sätt att se på skogen är lika aktuella i dag som när boken skrevs 1993, och för övrigt belönades med Augustpriset.

Veckans naturord:

24 november 2010

äng

En äng är, enligt Nationalencyklopedin, vegetation huvudsakligen bildad av stråväxter, främst gräs, samt örter. Ängen kan innehålla träd och buskar och kallas då för löväng. Bortsett från ängar ovanför skogsgränsen i fjällen är ängen inte naturligt förekommande i vårt land, utan en del av kulturlandskapet. De flesta ängar har skapats av människan och hennes betesdjur. För många torde ängen vara själva inbegreppet av lantlig idyll, och det kan av det skälet vara värt att påminna om att ängen måste vårdas för att överleva. Som en följd av jordbrukets förändrade metoder och avfolkningen av landsbygden återstår i dag bara en fjärdedel av de ängar som för hundra år sedan fanns i landet.

I Kerstin Ekmans Herrarna i skogen hittar jag en muntligt traderad ramsa från Säbrå socken i Ångermanland som, nu när vintermörkret sänker sig, i all sin enkelhet kanske kan sätta ord på vad många känner. Besvärjelsen lästes över korna inför vårbetet för att få dem på benen efter vinterns halvsvält. Den längtan som djuren får ge uttryck för talar även till en stadsbo som undertecknad: 

“Min boskap gick på grönan äng och grät.

Då kom Jesus och sade:

Varför gråter du?

Min boskap svara:

Jag gråter för jag ej kan

bita och slita den grönan äng.”

Kerstin Ekmans sextiotal

21 maj 2010

Kerstin Ekman är en av de stora svenska författarna idag. Bland hennes mest kända böcker finns, som de flesta säkert vet, det stora genombrottet Händelser vid vatten, och trilogin Vargskinnet, som består av böckerna Guds barmhärtighet, Sista rompan och Skraplotter.

Kerstin Ekman. Foto: Pieter Ten Hoopen

Kerstin Ekman. Foto: Pieter Ten Hoopen

Men Kerstin Ekman debuterade redan 1959 och skrev ett flertal böcker på sextiotalet. Hennes debut 30 meter mord var en renodlad deckare, men allteftersom tiden gick rörde sig Ekman längre och längre ifrån deckarmotivet. Istället intresserade hon sig för psykologiska processer i och emellan sina huvudpersoner. Hon skildrade också redan på sextiotalet ofta glesbygd, jakt och skog, motiv som blivit återkommande i hennes böcker allt sedan dess. Brott begås ofta även i hennes senare böcker, men det centrala i boken är inte brotten i sig utan omständigheterna runt dem.

Redan i exempelvis Dödsklockan från 1963 är detta tydligt. Boken inleds med att någon dör, men därefter är det viktiga snarare brottets följder för de som berörs av det än att finna den skyldige. Handlingen rör sig kring ett jaktlag som av misstag kör på en kvinna och sedan försöker dölja det, med allt svårare konsekvenser. På vår hemsida skriver Kari Ekman om boken att den “är en historia om brott och straff på många plan, men också en fantastisk berättelse om en älgjaktsvecka, med allt från spaningar, väntan på byte, jakthundar, köttstyckning, vapenvård, den omgivande skogen och möjligheten som skogen döljer: den jättestora älgtjuren, drömbytet.”

Kerstin Ekman är en av våra allra största författare som debuterade eller slog igenom på sextiotalet. Framöver kommer ni att få läsa om fler av dem här på bloggen. Mer om Kerstin Ekmans sextiotalsböcker kan ni läsa på Stadsbibliotekets hemsida.