Inlägg etiketterade med ‘Harald Hultqvist’

Så vad är skillnaden mellan en tall och en petflaska?

03 oktober 2010

granstrom_helena_11

Helena Granström Foto: Mia Carlsson

Jag hade höga förväntningar på samtalet Litteraturen naturligtvis! som hölls i Rotundan på Stockholms stadsbibliotek härom kvällen. Frågeställningarna intressanta och angelägna, samtalsledaren beläst och insatt, panelen kunnig och skarp, men att det skulle vara så rakt igenom fantastiskt bra, det var mer än jag förväntat mig! Ett samtal så…pladderfritt, om ni förstår vad jag menar, att mina egna försök att närma mig de stora frågorna nästan kändes genant.

Samtalsledare Harald Hultqvist förde författarna Helena Granström och Ola Nilsson samt idéhistoriker Carl-Michael Edenborg in i diskussioner om naturromantik, om ekokritik, om glesbygd, om barnslighet, om skapelsen, om nyttan, om miljön, om mannen, om kvinnan, den nya poesin, representationen, sammansmältningen, motsättningen, kulturen och verkligheten.

Jag kan inte återge mer än glimtar, så här kommer en glimt om naturen och litteraturen:

Harald (ungefär): Så vad är skillnaden mellan en tall och en petflaska?

Helena (ungefär): Att petflaskan har en tydligt definierad funktion som rättfärdigar dess existens. Idag, i stadsmiljön, är det svårt att hitta något som inte existerar av en uttänkt anledning, för att göra nytta. Det finns en nyttokalkyl bakom varje existens! Det är lätt hänt att man börjar anlägga den blicken även på sig själv när man vistas i den miljön. Att se en instrumentell funktion.

Harald (ungefär): Men om vi har börjat se vår omgivning, naturen och oss själva med den blicken, att även en tall ska göra nytta (avverkas) - har det inte gått åt motsatt riktning vad gäller litteraturen? Tidigare hade litteraturen en tydlig funktion, visa oss världsanden och dylikt, men idag är det väl vanligt att hävda att litteraturen INTE har ett syfte, en uppgift, utan är en skapelse i sin egen rätt?
Det där kommer jag fundera länge länge på… Vad betyder det att vi ser det så? Och stämmer det?

Återkommer. Med fler glimtar.

Litteraturen naturligtvis!

23 september 2010

Kan man läsa ett landskap? Är naturen verkligen ordlös? Hur läser vi klassikerna i klimatförändringens tid? Går det att vara naturromantiker på 2000-talet?

Onsdag den 29 september träffas  idéhistorikern Sverker Sörlin och författarna Helena Granström och Ola Nilsson i Stadsbibliotekets Rotunda för ett inspirerande samtal om litteraturen och naturen då och nu, lett av kulturjournalisten Harald Hultqvist. Vi börjar klockan 19, välkommen att delta du också!

Förmiddagskaffe med Harald Hultqvist

10 mars 2010

Missa inte detta! Harald Hultqvist berättar om 60-talet i litteraturen – från nyenkelhet till revolution, bland annat. Klockan 10- 11.30 i Rotundan, Stadsbiblioteket.
Kaffe med Harald

En helt normal underbar kväll

03 december 2009

harald-hultqvist-patrik-schylstrom-och-pernilla-glaser-pratar-bockerTrettiotal och normalitet var teman för gårdagens aktiviteter på Stadsbiblioteket. Vid lunchtid serverades boktips och kaffe av Harald Hultqvist, Patrik Schylström och Pernilla Glaser. Som av en händelse var de tre också färgkoordinerade - med varandra, med de fina trettiotalsaffischerna i bakgrunden, och med vår trettiotalsblogg! Det ljusblå, nästan turkosa, gick igen i kläderna, boktipsen gällde bland annat Karin Boye, som inte bara skrivit poesi utan även mycket prosa och poetik. Harald nämnde bland annat den kända dystopin Kallocain, som även innehåller kritik av den framväxande funktionalismen. Pernilla läste dikt av Gunnar Ekelöf och hans nutida själfrände Johannes Anyuru, och Patrik tipsade om Nils Hasselskog, kanske mer känd som A:lfr-d V:stl_nd, välkänd poet i Grönköping.

Det blev mer trettiotal senare på kvällen; redan innan den stora trettiotalskvällen inleddes i Rotundan så talade Stefan Böhm och Ludvig Josephson om judisk litteratur och nämnde framför allt en stor roman från 1933 av tyske Lion Feuchtwanger. Oppermanns handlar om en judisk familj som bor i Tyskland och framgångsrikt driver ett möbelföretag. När nazisterna kommer till makten börjar dock svårigheterna, och boken visar på ett ganska otäckt sätt  hur många redan i början av trettiotalet kunde förutse vart utvecklingen var på väg, medan andra valde att tro att det tyska folket trots allt inte skulle gå med på en sådan politik i längden.

Just trettiotalets dubbelhet - det var decenniet som rymde såväl jazz och modernistisk frihet som nazism och de första svenska steriliseringslagarna -var ingång för den salong som sedan hölls i Rotundan. På trettiotalet sågs homosexualitet fortfarande som en sjukdom, men Alice B. Toklas och Gertrude Stein levde ändå tillsammans, och det skrevs om lesbiska pernilla-glaser-och-hanna-wallstenkärleksrelationer redan då - här i Sverige kom Margareta Subers Charlie och i England Radclyffe Halls Ensamhetens brunn, av Erika Larsson från Normal förlag under kvällen kallad “lesbiskhetens bibel”. I denna tradition skriver samtida författaren Hanna Wallsten som berättade som hur hon inför sin senaste bok I hennes våld upptäckt föregångarna och glatt sig åt att det fanns en historia även för hennes typ av litteratur - böcker om homosexuella kvinnors relationer. Nu känner hon sig stolt över att ingå i den traditionen, och jämförde med hur arbetarlitteraturen, som blev stor på trettiotalet, med tiden blivit en litteratur för “alla”, inte bara för den grupp den skildrar. Förhoppningsvis kan det fungera så också för flatlitteraturen.

Pelle Haneaus läste om homosexualitet ur äldre litteratur och jämförde med en artikel ur tidningen QX från i år. Och om homosexualiteten i dåtiden var skambelagd och av samhället undanbedd så kan den än idag vara skuldfylld, vilket QX:s artikel om män som är gifta och har hemliga homosexuella relationer vid sidan om visar.

Jan-Olov Nordh berättade om Agnes von Krusenstierna, en författare som är svår att gå förbi när man talar om trettiotal och sexualitet. Hon kom ur en adelsfamilj som styrdes av regler och normer för vad som var passande, men drevs själv av en frihets- Mattias Ennoch sanningslängtan så stor att hon inte stannade vid några av samtidens tabun - hon kritiserade äktenskap, könsroller och kärnfamilj, hon skildrade såväl incest som homosexualitet. 

Som grädde på moset sjöng sedan Mattias Enn, ackompanjerad av Samuel Schönberg, flera av Zarah Leanders kända visor från Karl Gerhards revyer. Det var på det hela taget en ytterst Normal Salong, på bästa möjliga sätt.