Nyenkelheten uppstod i poesin i början av 60-talet. Den var en reaktion på det förhärskande modernistiska ideal som länge hade rått inom lyriken och framför allt mot den högstämda symbolismen inom den. Modernismen föddes själv i ett uppror mot det formstyrda och styltiga som varit dessförinnan, men det upproret var sedan länge fullbordat och de formexperimenterande dikterna med sitt grävande i det inre syntes bli alltmer tomma på egentlig mening. Nu var det modernismen man ville protestera mot.
Redan 1955 gav Gunnar Ekelöf - en portalfigur även inom modernismen men aldrig möjlig att placera i ett fack - ut diktsamlingen Strountes. Han förebådade det som komma skulle genom att använda vardagliga ord och leka med språket på ett annat, mindre allvarstyngt sätt, än modernisterna hade gjort.
Sedan kom Göran Palm att bli nyenkelhetens främsta företrädare. Han gav ut samlingarna Hundens besök och Världen ser dig, och hans program handlade om att vardagliga händelser skulle skildras på ett språk som alla kunde förstå. Man kan nog utgå ifrån att Gunnar Björling eller Edith Södergran hade skildrat ett möte med det stora blå väldigt annorlunda än så här:
Havet
Jag står framför havet.
Där är det.
Där är havet.
Jag tittar på det.
Havet. Jaha.
Det är som på Louvren.
Snabbt blev nyenkelheten så etablerad att det till och med gavs ut en parodi på genren, Nyenkla dikter av Eric G. Olson, en pseudonym för Urban Torhamn. Andra framträdande namn var Lars Bäckström och inte minst Sonja Åkesson, som med samlingarna Husfrid och Jag bor i Sverige gav röst och gestalt åt framför allt de kvinnor vars vardagstillvaro bestod i långa grå dagar hemma i en lägenhet. Med sin humor och sitt starka rättvisepatos har hon blivit den poet vars verk överlevt bäst från denna tid.


Tio år innan Johannes Anyuru föddes dog Gunnar Ekelöf. Men vad spelar det för roll? Hans dikt lever som en gungande klangbotten i snart sagt varje skrivande och tänkande människa. Gunnar Ekelöf som själv inte tyckte att så mycket mer än hans första diktsamling var något att hänga i julgranen trots att han var akademiledamot sina sista tio år.
Trettiotal och normalitet var teman för gårdagens aktiviteter på Stadsbiblioteket. Vid lunchtid serverades boktips och kaffe av Harald Hultqvist, Patrik Schylström och Pernilla Glaser. Som av en händelse var de tre också färgkoordinerade - med varandra, med de fina trettiotalsaffischerna i bakgrunden, och med vår trettiotalsblogg! Det ljusblå, nästan turkosa, gick igen i kläderna, boktipsen gällde bland annat Karin Boye, som inte bara skrivit poesi utan även mycket prosa och poetik. Harald nämnde bland annat den kända dystopin
kärleksrelationer redan då - här i Sverige kom Margareta Subers
och sanningslängtan så stor att hon inte stannade vid några av samtidens tabun - hon kritiserade äktenskap, könsroller och kärnfamilj, hon skildrade såväl incest som homosexualitet. 