Stockholms stadsbibliotek, 28/1 1939
Trettiotalet har förändrat oss, och världen. Samtidigt som välfärdssamhället har växt fram i Sverige blir bilden av Europa allt mörkare. I I Tyskland sitter sedan 1933 Adolf Hitler och nazistpartiet vid makten, och där bränner man böcker på bål liksom man jagar människor på gatorna. Spanien har sett ett fruktansvärt inbördeskrig mynna ut i en fascistisk diktatur och i Italien har Mussolini utropats tilll envåldshärskare. Detta är jazzens och filmens decennium, men det slutar i ett mörker över Europa, en krighets och en rustning som vi hade hoppats slippa se igen.
Sverige är än så länge relativt förskonat. Men också här finns de antisemitiska strömningarna, också här protesterar konservativa krafter mot “sexuallitteraturen”, kanske främst Agnes von Krusenstjernas romansvit om fröknarna von Pahlen. Den ges dessutom ut av Bonniers, ett stort och mycket framgångsrikt förlag vars ägarfamilj är judisk, och därmed också utsatt för det tryck det innebär i dessa dagar.
För litteraturen har det ändå varit något av ett frigörelsens decennium. Sigmund Freuds inflytande har varit starkt, och det av honom lanserade begreppet “det omedvetna” har blivit en källa för dikt. Den förtryckta sexualiteten har rest sig både i samhället och i boken, liksom de kuvade arbetarna, som nu utgör några av våra främsta författare. De har skildrat erfarenheter som är nya för litteraturen, och har slagit igenom brett i och med att folkets bildningsgrad blivit allt högre, och fler och fler har kunnat ta del av den. Vår kanske allra mest moderna litteratur finns dock inom poesin, där man gått ifrån de bundna traditionella formerna och stilidealen. Den har dock ännu inte nått sitt fulla och förtjänade genomslag. Poeter som Gunnar Ekelöf och Gunnar Björling förtjänar vår uppmärksamhet för sitt mod, på ett annat sätt men lika mycket som tidigare nämnda von Krusenstjerna, som inte väjer för något tabu i sina romaner. Att denna frigörande och vilda prosa och poesi existerar samtidigt som politiken på många håll tagit en skarp reaktionär sväng är kanske både oförståeligt och följdriktigt.
Med detta inlägg lämnar vi på Stockholms stadsbibliotek trettiotalet bakom oss. Nästa vecka råder nya tider här på bloggen, och snart också i biblioteket. Välkomna tillbaka då så får ni läsa mer!
Tio år innan Johannes Anyuru föddes dog Gunnar Ekelöf. Men vad spelar det för roll? Hans dikt lever som en gungande klangbotten i snart sagt varje skrivande och tänkande människa. Gunnar Ekelöf som själv inte tyckte att så mycket mer än hans första diktsamling var något att hänga i julgranen trots att han var akademiledamot sina sista tio år.
Trettiotal och normalitet var teman för gårdagens aktiviteter på Stadsbiblioteket. Vid lunchtid serverades boktips och kaffe av Harald Hultqvist, Patrik Schylström och Pernilla Glaser. Som av en händelse var de tre också färgkoordinerade - med varandra, med de fina trettiotalsaffischerna i bakgrunden, och med vår trettiotalsblogg! Det ljusblå, nästan turkosa, gick igen i kläderna, boktipsen gällde bland annat Karin Boye, som inte bara skrivit poesi utan även mycket prosa och poetik. Harald nämnde bland annat den kända dystopin 
kärleksrelationer redan då - här i Sverige kom Margareta Subers 
och sanningslängtan så stor att hon inte stannade vid några av samtidens tabun - hon kritiserade äktenskap, könsroller och kärnfamilj, hon skildrade såväl incest som homosexualitet. 
