Inlägg etiketterade med ‘Eva-Stina Byggmästar’

Lyrik på buss

30 november 2010

Nu när årstiden då man inte kan cykla har infunnit sig lite tidigare än väntat så åker jag alltså kollektivt. Och har kommit på att poesi, som jag annars är rätt dålig på att läsa, lämpar sig alldeles utmärkt för buss-och tunnelbanesäten. En dikt är ofta lagom mycket text att sätta sig in i mellan gärdet och t-centralen, och den ger en klarhet åt poetertanken som känns uppfriskande särskilt på morgonen, när prosa mest brukar få mig att tröttna till ännu mer.

Just nu läser jag Eva-Stina Byggmästars Men hur små poeter finns det egentligen, mellandelen i en trilogi som också består av Älvdrottningen och Vagga liten vagabond. Det är väldigt fin dikt, man kan inte alltid förstå den men det är hela tiden vackert och faktiskt till och med lyckligt. Det handlar om lyrik, natur och kärlek, det är väldigt organiskt och sinnligt och lustfyllt, även ur en språklig synvinkel.

På en skogspicknick
reciterar man små dikter, små
men vackra, små men många
och björkskogen läser sig själv
utanför diktskjulet för oss
på det där mest ljuvliga,
mest innerliga sättet,
det är så man riktigt dricker
orden ur masurkåsor
dricker själva diktens sav!

Eva-Stina Byggmästar är för övrigt också en av de poeter som just nu presenteras i en utställning på Stadsbiblioteket där förlaget W&W visar ett urval av sin poesiutgivning från de senaste 120 åren. Deras första bok som kom 1885 var en diktsamling av Claes Lagergren. Den finns tyvärr inte på biblioteket, men en mängd andra fina gamla böcker gör det, till exempel Con Sordino av Henrik Forsberg från 1917. Om man väljer en naturskildring ur den boken så låter det lite annorlunda. Ändå finns ju sambandet där, lyckan över det gröna, skira, levande. En upptäckt så fin som någon.

Nu bli julis kvällar korta,
trädens blom har regnat ner,
och imorgon är du borta
- kanske ses vi aldrig mer?
Tyst, ur skymningen och suset
stiga visorna om dig,
visorna om livet, ljuset,
som ska lysa mig!