Stockholms stadsbibliotek 28/12 1938
Så här mot slutet av trettiotalet kan man börja se de stora linjerna i det som har hänt i samhället. Per Albin Hansson använde ordet ”folkhem” i en riksdagsdebatt 1928. Då befann sig socialdemokraterna i opposition, men år 1932 tog de över makten, och därefter har reformerna kommit slag i slag. I Demokrati : tal och uppsatser från 1935 har Per Albin Hansson samlat en del av de tal och skrifter han hållit mellan 1925 och 1935. Här ett kort utdrag om folkhemmet:
I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, i rika och fattiga, besuttne och utarmade, plundrare och utplundrade.
En ny sociallagstiftning infördes, barnbidraget kom 1938, och dessutom har införts högre folkpensioner och och en semesterlag. Makarna Alva och Gunnar Myrdal utkom redan 1934 med debattboken Kris i befolkningsfrågan och mycket av tankarna därifrån slog igenom. Grundtanken i boken var att det föds färre barn då det är ekonomiskt och boendemässigt ohållbart för familjerna. Därför måste barnfamiljerna stödjas med olika reformer som fri sjukvård, gratis skollunch, barnbidrag, större och bättre bostäder, förmånliga bostadslån och subventionerade hyror. Tanken var också att bägge föräldrarna skulle kunna jobba utanför hemmet och att det rådande patriarkala familjesystemet (yrkesarbetande far, hemmaarbetande mor) måste revideras i grunden. Om barnen placeras på någon form av institution med utbildad personal medan föräldrarna arbetar, skulle detta ge positiva ekonomiska konsekvenser samt pedagogiska fördelar för det enskilda barnet.
Starkare ingrepp i det familjeindividuella konsumtionsvalet bli av nöden. Familjens ”rätt” att låta barnen bo uselt, att eftersätta deras sunda mathållning och goda fostran, att hindra dem från ett rationellt yrkesval och att förmena dem en ändamålsenlig utbildning får inte längre vara så obegränsad som nu. Men barnens ”frigörelse” kan av samhället blott köpas, genom att samhället ikläder sig en allt större del av kostnaden och ansvaret. Det är för en förändring i denna riktning vi i denna bok talat, och våra argument ha varit befolkningspolitiska, med tyngdpunkt likväl å hänsynen till befolkningens kvalitet och till önskvärdheten av en klassmässig inkomstutjämning.
