- Kan det verkligen vara något att läsa om? Ja, det kan det!
Bengt Martins bortglömda Det skönaste på jorden lanserades som en renodlat pornografisk roman när den 1967 gavs ut på Bengt Forsbergs förlag. “Kanske aldrig har något så lättsinnigt skrivits på svenska” utlovar baksidestexten. Där finns även ett spjuveraktigt ungdomsfoto på författaren själv. Förlaget hade några år dessförinnan givit ut de omdebatterade pornografiska antologierna Kärlek 1, Kärlek 2 mfl.
Boken handlar om den unge Bobo som kommer in på Pigge Skölds teaterskola - en lätt maskerad skildring av Calle Flygares skola där Bengt Martin själv hade gått - efter att ha lyckats ta sig ifrån en deprimerad och överbeskyddande mor. Världen ligger öppen, men detta är också parat med mindervärdeskänslor och rädslan av att inte hitta sin plats i gruppen.


Det här är fortfarande en fräsch skildring av hur det känns att stå på tröskeln till det vuxna. Allt ska upptäckas och prövas sexuellt. En av höjdpunkterna är en fest i en villa på Lidingö där allt går i kättjans tecken. Den delen av boken är en liten pärla för annars är det ont om gruppsexskildringar i svensk litteratur.
Bengt Martin, som gick bort 2010, var verkligen utanförskapets författare. Vare sig det gällde bögar eller heterofiler så beskrev han med en svart och ofta varmt burlesk humor allas våra tillkortakommanden. Ingen kan beskriva dåligt självförtroende, magont och franska nerver så igenkännande som han! Och han briljerar verkligen i att skildra hur det känns dagen efter. Men så hade han också stor erfarenhet av just denna speciella aspekt av livet.
Han har varit verkligt betydande när det gällt att tydligt sätta homosexualiteten på den skönlitterära kartan i Sverige. Trilogin om Joakim som inleds med Sodomsäpplet (1968) är obligatorisk läsning för både för likasinnade och frisinnade. Och fråga gärna efter hans memoarbok Jag ångrar ingenting från 1981 nästa gång ni går till biblioteket! Där finns både teater- och böghistoria på ett bräde (Bengt Martin var under en tid skådespelare). Man kan även hitta en speciellt fin beskrivning av författarinnan Irja Browallius - som ansåg sig ha blivit mordhotad på öppen gata av Agnes von Krusenstjerna. Det är av sådant skvaller som det sedan blir litteraturhistoria.
Nämnas bör också Roger Wilsons intressanta essä “Vem är rädd för Bengt Martin?” i Bögjävlar (2007) som tar upp frågan varför Martin föll ur rampljuset och inte blev en frontalfigur för bögrörelsen.
Hetsar Det skönaste på jorden fortfarande upp? Blir man kåt av den? Låt oss svänga oss och säga något i stil med att här finns nog något åt de flesta. Fast egentligen kan man hellre svara ett glatt “Javisst” på frågan. Det är inte all litteratur förunnat att lämna avtryck.
Tyvärr har inte biblioteket den. Jag hittade mitt privata ex på Myrorna. Men jag lånar inte ut den - tror jag.

Anonym Lidingövilla

Trettiotal och normalitet var teman för gårdagens aktiviteter på Stadsbiblioteket. Vid lunchtid serverades boktips och kaffe av Harald Hultqvist, Patrik Schylström och Pernilla Glaser. Som av en händelse var de tre också färgkoordinerade - med varandra, med de fina trettiotalsaffischerna i bakgrunden, och med vår trettiotalsblogg! Det ljusblå, nästan turkosa, gick igen i kläderna, boktipsen gällde bland annat Karin Boye, som inte bara skrivit poesi utan även mycket prosa och poetik. Harald nämnde bland annat den kända dystopin
kärleksrelationer redan då - här i Sverige kom Margareta Subers
och sanningslängtan så stor att hon inte stannade vid några av samtidens tabun - hon kritiserade äktenskap, könsroller och kärnfamilj, hon skildrade såväl incest som homosexualitet.