Ett ämne som kanske inte direkt är tabu men nog så svårt att hantera är människors sorg och förlust. Sorg kan vara väldigt intimt och väldigt blottande. Det kan handla om att drabbas av en sjukdom eller dödsfall men också av en skilsmässa. Att bli lämnad och inte längre vara älskad kan upplevas nog så skamfyllt och svårt.
Det finns en uppsjö böcker som berör detta tillstånd, två exempel är romanerna Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jefferson Klingberg och Jag älskar dig inte av Christina Stielli. Dessa romaner skildrar uppbrott som leder till livskris, och känsloprocesserna som beskrivs fläker ut huvudpersonernas sårbarhet och smärta. Som läsare känns det plötsligt som om man kom lite för nära, det blir lite för jobbigt. Dessa ledsna, sårade, förbannade, svikna, ensamma, desperata och orationella männsikor som dallrar av förbjudna känslor och tankar.
Ur Jag älskar dig inte av Christina Stielli:
Jag vet att man inte kan säga så. Orden han kastar ut, som skär så lätt genom hjärtats mjuka, finner inget motstånd. De sprids i luften som finns i ett sovrum som är mättat av tidig vårsol. De splittras för ett ögonblick, sprider ut sig och letar sig genom ett helt enplanshus, byggt nyckelfärdigt med standardval av fönster och kök men med tillval för golvbeläggning i badrum. Orden äcklar sig och vågar studsa runt i ett vardagsrum där vi ska måla om tillsammans. Varje ord flinar åt mig för att jag inte begrep något. De åmar sig och skvätter framför mig, river allt itu när mina öron inte har en möjligt att stänga av.
Jag faller. Och han tar inte emot mig.
“Jag älskar dig inte längre.”
Ur Jag tror vi behöver prata faktiskt av Jon Jefferson Klingberg:
Torsdag 14 juni
Står i hallen och tänker på barnen. Att jag på söndag åker ner med dem till min före detta svärmor och sedan inte kommer träffa dem förrän efter midsommar. Hur jag redan saknar dem något fruktansvärt. Om någon kunde rädda mig. Har någon någonsin räddats av kärlek?
Jag rör mig ut. Det duggregnar och är mulet. Jag ser hårdrock-Belinda vid hörnet men hon viker av in på tobaksaffären. Saker jag skulle vilja säga till min exfru snurrar på repeat i huvudet. Du dumpade mig. Jag kan inte bara acceptera det. När jag är på jobbet kommer tårarna. Jag tror att hon och jag skulle behöva prata. Jag skriver ett mejl till henne. Upprättar en kommunikationskanal.
Etiketter: Christina Stielli, Förbjuden läsning, Jon Jefferson Klingberg, Tabun