Ulla Isaksson var en av sextiotalets mest intressanta författare, och en av de som är lite bortglömd idag. Modernista gav ut hennes De två saliga i ny, gul utgåva för några år sedan, i samma veva läste jag den - och blev fascinerad. Det är en psykologisk kartläggning av flera individer - dels läkaren Christian Dettow, som i sin saknad efter den bortgångna hustrun ägnar tiden åt att gå igenom gamla journaler, dels det äkta par som en av journalerna handlar om. Christian inser efterhand att han kontrollerade sin hustru och kvävde hennes önskemål och frihet - hans kärlek blev ett fängelse för henne. Här finns också obehagliga barndomsminnen, inte helt lättydda, som visar hur Christian redan tidigt varit lynnig och haft svårt med känslorna.
Christians patienter, paret Viveka och Sune Burman, lider av folie á deux, en galenskap som drabbar två. Inslag av paranoia blandas i deras berättelse med ett utanförskap som också det började redan tidigt i livet och som sedan formar framför allt Vivekas - den starkare men också den sjukare - tillvaro och smittar av sig på Sune. Han blir hennes enda vän i världen, men också bitvis den hon skyr allra mest. Christian kan inte bota dem, och det är deras undflyende från logiken som stör honom mest. Efterhand undrar man dock som läsare om inte han också levt i ett slags “tvågalenskap”.
Boken tycks ställa sig frågan om kärleken någonsin kan vara sund, infattad som den är i ett samhälle av rationalitet när den själv är så orationell? Till viss del känns denna fråga föråldrad, liksom även det myckna bruket av barndomsminnen som ofta känns konstlade och används som förklaring till beteende i nutid. Men boken är spännande, och upplägget liknar en deckare: man lägger ett pussel av journaler, brev och hågkomster
Ulla Isaksson skrev under en lång tid, och hennes böcker hade ofta ett fokus på kvinnor, till exempel i Kvinnohuset, som skildrar ett kollektivhus för ensamstående kvinnoroch en kärlekstriangel, och Paradistorg, om kvinnors (och mäns) ansvar för sina barn i en tid när allt fler blev förvärvsarbetande. Mest känd idag är kanske hennes sista bok, Boken om E, som skildrar hennes man Erik Hjalmar Linders demenssjukdom.
Etiketter: Boktips, Sextiotal, Ulla Isaksson