Stockholms stadsbibliotek, 11/11 1930
Så här i november när det börjar bli mörkt och kallt tänker vi gärna tillbaka på Stockholmsutställningen som ägde rum här i somras, med sin huvuddel placerad på Norra Djurgården, utmed Djurgårdsbrunnsviken. Ny arkitektur och design inom svensk konstindustri, konsthantverk och hemslöjd visades upp under ledning av Gunnar Asplund, som ju också ritat Stadsbiblioteket! Och till skillnad från de tidigare stockholmsutställningarna 1897 och 1909 så vände man sig nu till folk i allmänhet, det var bostäder för den ”vanlige” medborgaren som visades upp.
Utställningen kom till på initiativ av Svenska Slöjdföreningen, och nu fick även vi i Sverige se allt det som gjort sådan stor succé på utställningar i omvärlden, bland annat i Paris 1925. Det nya kallas funktionalism och det är hus i glas, betong och stål där den moderna människan ska leva och bo. Konsten ska också bli något som kommer hela samhället till del istället för enbart en liten pengastark överklass, och för det ändamålet vill Asplund att man för in konst i fabriksproduktionen och ser till att det tillverkas vackra vardagssaker med en väl genomtänkt formgivning tillgängliga för alla.
Det känns lite som att en ny era har sett dagens ljus. Stockholm är en storstad nu: för bara några år sedan var området där Stadsbiblioteket ligger idag en småstad med grusvägar och fallfärdiga småstugor, idag växer här fram en modern stenstad. Och med den nya arkitekturen som nu presenteras får vi också den lilla människans, arbetarens och tjänstemannens, intressen och behov tillgodosedda: det blir en helt ny estetik utifrån det sociala program som sammanställts och som innehåller såväl hygieniska som medicinska krav på ”ljus och luft”. Gunnar Asplund skriver just nu, tillsammans med Wolter Gahn, Sven Markelius, Gregor Paulsson, Eskil Sundahl och Uno Åhrén, på en bok om den nya tidens arkitektur, som ska komma ut nästa år. Ett utdrag publiceras - exklusivt för oss på Stadsbiblioteket - nedan:
Hela den gamla gatans karaktär är borta: inga barnsliga lekar, ingen flock sparvar mer ute på körbanan, ingen skjutsar längre – som vi gjorde förr – sin mor med sparkstötting på affärsresa nedför Stora gatan. Vi har definitivt lämnat småstadsidyllen. Gatan är icke längre ett sällskapsrum. Där härskar enväldigt rörelsen. Där är ett vimmel av människor, av bilar, bussar, spårvagnar, där ropar skyltfönster, fyrar och skyltar sitt ”se upp”. Där härskar den oro, som nu en gång alltid följer med affärer. Själva den löpande, brusande trafiken, larmet, människofloden ger gatan ny karaktär. /…/ Den levande miljön i våra moderna gator är helt förändrad och arkitekturen, som måste arbeta med livet som grund, blir även den en annan.
Läs mer om Stockholmsutställningen 1930 på Stadsbibliotekets hemsida.
Etiketter: Arkitektur, Gunnar Asplund, Samhällsfrågor, Stockholmsutställningen 1930, Trettiotal