Vänskap i flickrumssoffa - man biktar naket sin själ. tål kanske ändå varandra inte särdeles väl. http://tinyurl.com/29damlf
06 juli 2010 av Harald Hultqvist
Vänskap i flickrumssoffa - ma…
18 juni 2010 av Alice Thorburn
Semestertider
60-talet lider mot sitt slut och bloggen tar semester. I augusti är vi tillbaka igen, med nya skribenter och ett nytt tema: tillbaka till naturen. Både blommor och blad kommer att växa fritt, här på bloggen som i skönlitteraturen och på våra bibliotek runt om i Stockholm. Vi ska spegla diskussionen kring och synen på människan och naturen, då och nu, med utgångspunkt i böcker som vi minns och glömt. Vi drar igång samtidigt som Kulturfestivalen i Stockholm, i år med miljötema, och biblioteken finns självklart med även där. Välkomna tillbaka då!
17 juni 2010 av Harald Hultqvist
Jag drömde mig jag var en spe…
Jag drömde mig jag var en spegel och alla mänskor ställde sig att spegla sig i mig
http://tinyurl.com/2vn8ysn
03 juni 2010 av Caroline Karlsson
Veckans boktips
Ingenjör Andrées luftfärd av Per Olof Sundman
Den 11 juli 1897 åkte Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Frænkel iväg i en luftballong för att ta sig till Nordpolen. Med hjälv av efterlämnade dagböcker och 1930-talets fynd av kvarlevor på Vitön kunde man rekonstruera slutet på expeditionen, och det är dessa fakta som Sundmans dokumentärroman bygger på. Till stora delar återger boken ett verkligt händelseförlopp, men samtidigt finns det ett drag av psykologisk thriller. I boken skildras förarbetet inför resan, den mycket korta ballongfärden och sedan den långa vandringen på isen mot slutet. Frænkel är berättarrösten, den enda som inte lämnade någon dagbok efter sig. Genom honom får man som läsare följa hur han långsamt ändrar uppfattning om Andrée och hela projektet. Han börjar tvivla på om Andrée verkligen själv trodde det var möjligt att styra en ballong mot Nordpolen.
01 juni 2010 av Alice Thorburn
Veckans 60-talsord:
Verb, betyder att vara tillfälligt nedstämd eller ledsen.
Meningsexempel: “Hon var deppad över att hon tappat glasstruten på gatan”.
28 maj 2010 av Alice Thorburn
Barnlitteraturen på 60-talet
60-talet var en tid då barnlitteraturen utvecklades mycket i Sverige. Flera av de stora barnboksförfattarna i Sverige hade debuterat 10-15 år tidigare, till exempel Astrid Lindgren, Lennart Hellsing, Tove Jansson, Åke Holmberg och Harry Kullman. Bibliotekens verksamhet byggdes stadigt ut, och tidningarna innehöll relativt mycket material om barnlitteratur. Litteratur diskuterades flitigt, också ur en politisk synvinkel, och när det gällde barnlitteratur så var gränserna för den uppe till debatt - fick man skildra ämnen som döden och erotik i barn- och ungdomsböcker eller inte och var gick gränsen? Generellt eftersträvades realism och samhällsengagemang, något som också är tydligt i den samtida litteraturen för vuxna.
Lennart Hellsing skrev inte bara böcker för barn, utan också om dem. 1963 kom hans debattbok Tankar om barnlitteraturen där han diskuterar begreppet barnlitteratur och vad det innebär. Hellsing är kritisk till mycket inom samtidens barnlitteraturkritik, och hävdar bokens rätt att vara till för nöjes skull och inte bara som ett uppfostringsmedel. På frågan om om boken främst skulle förmedla fantasi eller moral så svarar Hellsing klart fantasi. Han betonar också hur viktiga böcker, och också ramsor, är för barnens språkutveckling.
I Tankar om barnlitteraturen återfinns också det ofta citerade mottot: ”All pedagogisk konst är dålig konst – och all god konst är pedagogisk.” På Stadsbibliotekets hemsida skriver Anne-Marie Karlsson: “Hellsings genomtänkta och välformulerade tankar är fortfarande radikala och framsynta, nästan 50 år senare. ”Tankar om barnlitteraturen” är i högsta grad rolig och levande läsning.”
26 maj 2010 av Alice Thorburn
Veckans 60-talsord:
Substantiv, vardagligt uttryck för party (från engelskan), fest.
Meningsexempel: “Det blir ett riktigt partaj i helgen, det kommer säkert fler än femtio personer”
21 maj 2010 av Alice Thorburn
Kerstin Ekmans sextiotal
Kerstin Ekman är en av de stora svenska författarna idag. Bland hennes mest kända böcker finns, som de flesta säkert vet, det stora genombrottet Händelser vid vatten, och trilogin Vargskinnet, som består av böckerna Guds barmhärtighet, Sista rompan och Skraplotter.
Kerstin Ekman. Foto: Pieter Ten Hoopen
Men Kerstin Ekman debuterade redan 1959 och skrev ett flertal böcker på sextiotalet. Hennes debut 30 meter mord var en renodlad deckare, men allteftersom tiden gick rörde sig Ekman längre och längre ifrån deckarmotivet. Istället intresserade hon sig för psykologiska processer i och emellan sina huvudpersoner. Hon skildrade också redan på sextiotalet ofta glesbygd, jakt och skog, motiv som blivit återkommande i hennes böcker allt sedan dess. Brott begås ofta även i hennes senare böcker, men det centrala i boken är inte brotten i sig utan omständigheterna runt dem.
Redan i exempelvis Dödsklockan från 1963 är detta tydligt. Boken inleds med att någon dör, men därefter är det viktiga snarare brottets följder för de som berörs av det än att finna den skyldige. Handlingen rör sig kring ett jaktlag som av misstag kör på en kvinna och sedan försöker dölja det, med allt svårare konsekvenser. På vår hemsida skriver Kari Ekman om boken att den “är en historia om brott och straff på många plan, men också en fantastisk berättelse om en älgjaktsvecka, med allt från spaningar, väntan på byte, jakthundar, köttstyckning, vapenvård, den omgivande skogen och möjligheten som skogen döljer: den jättestora älgtjuren, drömbytet.”
Kerstin Ekman är en av våra allra största författare som debuterade eller slog igenom på sextiotalet. Framöver kommer ni att få läsa om fler av dem här på bloggen. Mer om Kerstin Ekmans sextiotalsböcker kan ni läsa på Stadsbibliotekets hemsida.
19 maj 2010 av Alice Thorburn
Veckans 60-talsord:
Verb, har flera betydelser: 1. att låta vatten svämma över något, oftast med avsikten att rengöra det. 2. att förkasta eller göra sig av med något (icke längre önskvärt), ex: “spola kröken” = sluta dricka alkohol 3. linda upp något på en spole
13 maj 2010 av Alice Thorburn
Drabbad av en dikt: Agadir 1961
Kari Ekman, anställd på Stadsbiblioteket, har blivit drabbad av en sextiotalsdikt till! Den här gången handlar det om Artur Lundkvists “Agadir”, och så här skriver Kari:
Har du varit i Agadir?
Nu är staden en modern turistort i Marocko längs en milslång vit sandstrand. Annat var det 1960 då författarparet Artur Lundkvist (1906-1991) och Maria Wine (1912-2003) besökte Agadir och upplevde den stora jordbävningen, som inträffade sent på kvällen den 29 februari 1960. Artur Lundkvist skrev senare en lång prosadikt om händelsen: Agadir: en dikt som utkom 1961.
Det är en dikt man kan drabbas av på flera sätt som nutida turist: man påminns om det gamla Agadir som försvunnit totalt, med undantag för det gamla fortet. Man ryser och känner sorg därför att eländet var totalt då, av en befolkning på 45000 dog 15000, och minst 12000 skadades.
Men dikten handlar också om livets bräcklighet. Den avslutas med raderna:
Agadir,
Förberedelse, påminnelse
om det som kanske väntar oss: den större förintelsen,
världen i ruiner, jorden ödelagd, endast dödens rök
som drar bort genom rymderna,
aldrig mer,
för alltid
Agadir.
Det är 50 år sedan Artur Lundkvist skrev om katastrofen i Agadir, och sedan dess har många naturkatastrofer inträffat. Men upplevelsen av hjälplöshet och utsatthet har inte förändrats, dikten är fortfarande aktuell – och kanske läser vi i dag orden ”världen i ruiner, jorden ödelagd” och får andra associationer: i dag har vi ord som miljöförstöring, global uppvärmning mm. Även Maria Wine skrev om jordbävningen. I boken Minnena vakar beskriver hon levande skräcken, mörkret och den långa, kalla natten på stranden i Agadir.
