Hemsyster
Från 1926 fanns det kommunala hemsystrar som hade utbildats vid särskilda hemsysterskolor. Hemsystrarnas uppgift var främst att hjälpa till i barnfamiljer.

Hemvårdarinna
Från 1944 fick kommunerna bidrag från staten för att anställa hemvårdarinnor. Verksamheten var noga reglerad och sköttes av hemhjälpsnämnden. Under 1950-talet började alltfler kvinnor att förvärvsarbeta och barnomsorgen byggdes ut. Statsbidraget drogs in 1960.

Hemsamarit
Ungefär vid samma tid började det bli allt färre platser på ålderdomshemmen. De gamla fick i stället hjälp i sina hem av hemsamariter. 1964 utgick statsbidrag på nytt och då växte verksamheten snabbt. Vid mitten av 1950-talet fanns det ca 5000 hemsamariter i Sverige. Vid mitten av 1980-talet fanns ca 65 000 hemsamariter, som då började kallas vårdbiträden.

Vårdbiträde
Idag är de flesta som arbetar i hemtjänsten anställda av kommunen, men det finns också många privata vårdbolag. De gamla blir allt fler och många institutioner, särskilt inom mentalvården, har slagit igen. Trycket på hemtjänsten har ökat ända sen 1980-talet och yrket har blivit mer professionaliserat.

Källa: Nationalencyklopedin

20:33  Valter ligger i sängen och hör mig inte förrän jag är alldeles bredvid honom. Han rycker till och drar mig mot sig för att se vem jag är. Jag kokar två liter barnvälling med en deciliter honung till honom.
-  Mycket honung, ropar han från sängen när jag väntar på att den långsamma spisen ska komma igång.
De tunna, vita florgardinerna rör sig i vinden från de vidöppna fönstren. Ibland står de rakt ut i rummet som fanor och rör sig våglikt och böljande som slöjbetäckta kvinnoarmar. Ljudet från bilar och passerande människor på Hornsgatan klättrar uppför väggarna i gränden. En gammal Amigodator står dammig på köksbordet.
En skön, naken kvinna ligger utbredd på en schäslong och ler gåtfullt i olja på väggen mitt emot Valters säng. I kylskåpet står några barnmatsburkar. Annars är det tomt. Medan han provsmakar om vällingen jag lagat är tillräckligt söt och varm ser jag på den förföriska kvinnan. Jag tycker ett ögonblick att det ser ut som hon blinkar åt mig. När jag går sover Valter.

Ur Kaneltimmen av Jane Morén

Novellerna i Jane Moréns Kaneltimmen är korta, som dagboksanteckningar, eller som besök från hemtjänsten. Berättaren som är hemvårdare går från lägenhet till lägenhet på sin dagliga runda. Här möter hon många olika personligheter och varje möte väcker känslor. Vänskap, sorg, glädje och irritation skildras med stor empati  och den prosaiska verkligheten blir  poetisk.

Vad betyder ett hem för den som inte har något? Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

Nedanstående text är skriven av Jan Henrik Swahn som är handledare för Klaragårdens skrivargrupp. Texten skrevs för programmet den 10/5 när Klaragårdens skrivargrupp läste upp sina texter i Rotundan på Stadsbiblioteket. 

VÅRA HEM

Vi har alla olika hem. Även den som är hemlös har det. Vi har hemmet  
vi uppsöker i drömmen, hemmet vi fantiserar om och längtar efter,  
hemmet där vi växte upp och hemmet vi bor i idag, eller inte bor i.

Vi kan gå från koja till slott eller från slott till koja.  
Drömmen om ett bättre boende är väl kanske en av människans starkaste  
drömmar. Jag kan nämna en anekdot om den franske 1800-talsförfattaren  
Honoré de Balzac som längtade efter att få bo i egna fina salonger.  
En gång var drömmen nära att gå i uppfyllelse. Han hann till och med  
så långt som till att skriva med rödkrita på väggarna i de olika  
rummen vad han skulle ha för fina möbler eller tavlor där. Men så  
fick fordringsägarna vittring på honom igen och Balzac fick bo kvar i  
sin gamla våning.

Jag tänker också på en dröm som en vän berättade för mig. Ibland  
drömmer han att han hittar en hemlig dörr i sin lägenhet. Där på  
andra sidan finns ytterligare en lägenhet, full med möbler, tavlor  
och böcker. Ingen bor där. Han kan vistas där så mycket han vill. Jag  
vet inte om drömmen ger uttryck för andlig längtan eller om den har  
att göra med dagens stegrande behov hos många att bo stort och flott.  
Numera frågar ingen efter varifrån jag kommer. De frågar efter var  
jag bor.

Tidigare skulle man vara sin arbetsplats trogen och bo i samma  
lägenhet hela livet. I dag ska vi flytta runt i alla sammanhang. Byta  
jobb, byta upp oss, byta till oss, komma upp oss. Som om skillnaden  
mellan vårt sämsta och vårt bästa boende utgjorde ett mått på  
dramatiken i våra liv. Jag fick ett brev från en kvinna som berättade  
vitt och brett om den 24-rumsvilla i Saltsjöbaden där hon hade bott,  
tills hon blev utslängd av sin man. Nu bodde hon tydligen i en ruin i  
Grekland som hon annekterat. Jag blev mycket nyfiken på ruinen men om  
den stod inte ett ord. Den var tydligen mest med för att ge  
kontrastverkan.

I kväll ska ni få möta kvinnor från Klaragårdens skrivargrupp.  
Några av dem definierar sig genom de hem de haft en gång, andra genom  
de hem de anser sig ha rätt till och tror att de kommer att få en dag  
och ytterligare några genom de hem de faktiskt har, eller inte har, i  
dagsläget. Någon kojromantik lär ni inte få ta del av. Under våren  
har vi försökt skriva om ”hem” ur en rad olika aspekter. Tillsammans  
blir det en brokig samling texter och röster som borde få höras av  
många.

Litteratturtips: Kärr och torn av Werner Aspenström (ur Samlade dikter 1946-1997)

”När skyskrapornas herre äntligen somnat vaknar i honom en lägre varelse, en förvarelse, som önskar återse sin hembygd, stänkzonen mellan land och hav.”

Vad betyder ett hem för den som inte har något? Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

ATT BO I EN BIL

Efter att ha blivit av med mitt fasta boende. Jag har prövat att åka tunnelbana, bussar, suttit på caféer och fördrivit tiden på bibliotek. Så fann jag en gammal Volvo som jag brukar säga är myndig. Att bereda boende i bilen. Täcke, kuddar. Att parkera på lämpligt ställe, helst under en gatlykta så jag kan läsa mina medhavda böcker. Jag täcker över huvudet så att nyfikna inte skall se mig. En natt ställde jag mig på en plats ödsligt. Då kom en nattvaktsbil och sade åt mig att lämna platsen.

EKEN

Eken var ihålig, cirka tusen år gammal, så den passade bra att flytta in i. Tänk vilken frihet, bara naturen som granne. Fåglarna sjunger och allt står i blom, det är härligt. Hösten kommer och en vacker dag tittar jag ut och hela världen är klädd i bruddräkt, allt är ljuvligt vitt. Buskar och träd lyser i solen, tänk att det kan vara så vackert. Lite kallt om nosen är det ju men det gör inget och jag har en härlig fäll att svepa in mig i.

Vi lyssnade alla till samma radioprogram.

Inte svårt att föreställa sig hur det var för den som ser på bilden nedan:

”Svenska folket under morgongymnastiken” - Bilden är hämtad från boken ”Radiotjänst : en bok om programmet och lyssnarna”

Ivar Lo-museet, Bastugatan 21. Foto: Susi Holmgren.

Runt om i Stockholm kan man besöka många olika hem.

Stadsmuseet har t.ex. lägenheten på Kämpebacken i Tensta och lägenheten i barnrikehuset på Stickelbärsvägen nära Valhallavägen, som båda är öppna för allmänheten.

August Strindberg kan du besöka på Drottninggatan där Strindbergsmuseet huserar.

Carl Eldhs ateljé är ett konstnärshem väl värt att besöka. Glömmer aldrig när jag var där första gången med maken, alldeles nykära. Intressant visning och roligt att få ta del av alla vackra och imponerande konstverk men vad hörs under bråten längst in i hörnet ….

Jag försöker lokalisera och även guiden börjar undra vad det är??? Det visar sig vara en liten gråsparv som flugit in och nu inte kunde ta sig ut själv. Då jag under uppväxten haft undulater, som alltid fick flyga fritt i lägenheten, kände jag mig manad att hjälpa stackaren ut.

En handduk i höger hand och smygande på knä utan att alltför mycket veckla in mig bland statyer och draperingar. Tänk om jag välter något!!! Gruppen följer intresserat skådespelet. För att göra historien kortare än vad den är så kan jag meddela att gråsparven infångades och släpptes ut till friheten.

Ett annat mycket intressant hem, som varmt kan rekommenderas, är Ivar Lo-museet på Bastugatan 21 där författaren Ivar Lo-Johansson bodde och arbetade under flera decennier.

Förträfflig guide, Dan Mellin, som kan allt om Ivar Lo och mycket mer därtill. Under sommarhalvåret tre visningar i veckan och två visningar under den mörkare årstiden. Svensk litteratur- och socialhistoria när den är som allra intressantast. Det är helt fantastiskt att de båda lägenheterna, som tillsammans utgör museet, finns kvar precis så som Ivar Lo-Johansson lämnade dem när han kämpade sig upp till Ersta sjukhus på sin allra sista promenad innan han avled dagen därpå den 11 april 1990.

Hem på rekommendation / Susi Holmgren

Häromdagen gick jag förbi Ihh-hyllan nere i källarmagasinet, och hittade Inside today’s home av Ray och Sarah Faulkner  från 1960. Titeln och inredningsstilen känns känns dock högst aktuell, utgivningsåret till trots. När jag bläddrar igenom boken skulle den snudd på kunna vara nyutgiven, 60-talets inredningsideal ligger ju som bekant åter i tiden. På bokpärmens insida står dessutom att läsa ”Never before has there been such widespread interest in home planning…”.  Allt går igen, intet nytt under solen.

Gillar man arkitektritade hus, villaförorter och heminredning à la filmen The Ice Storm bör man absolut kika i detta charmigt gamla blekta bokexemplar.

/Caroline Karlsson, Stadsbiblioteket

Vad betyder ett hem för den som inte har något?

Igår, måndag den 7/5 var det ett inslag på ABC om de bloggande kvinnorna från Klaragården. 7.50 in i sändningen hittar ni inslaget. Klicka här för att se reportaget.

Vad betyder ett hem för den som inte har något?

För fem år sedan så hade jag börjat bygga mitt eget hus under Skanstullsbron. Jag släpade på bräder och övergivna pallar, allt möjligt, och spik som jag hittade. Jag lånade en hammare av Finn-Jerka. Jag spikade och mätte, jag ville undvika att såga för det var så jobbigt. Direkt när golvet var klart började jag med två väggar. Nu kände jag mig verkligen nöjd. Jag ville bli klar så fort som möjligt, för tunnelbanan gick precis ovanför så alla såg mina förehavanden. Jag hade hängt upp en presenning provisoriskt över den andra delen så att jag på så sätt kunde sova där. Min granne Sammi bodde femtio meter bort, han är en riktig gottegris så jag öppnade inte ens ögonen när han prasslade i mitt kakpaket. Att han aldrig kan låta bli, tänkte jag. Men det var en stor råtta som försvann med en kaka i högsta hugg. Nää här hade jag jobbat en hel sommar och nu kan jag absolut inte fortsätta bygga. För jag vill inte ha en råtta i mitt hus. Det var bara för mig att överge allting. Men vad vemodigt det kändes. Jag var där förra året och tittade och bakom en av väggarena låg en herre och sov. Jag ska bara se om jag har några skor kvar här sa jag till honom när han vaknade. Okey.

Barnböcker utspelar sig ofta i hemmiljö, av förklarliga skäl. Illustratören och författaren Emma Adbåge är en personlig favorit bland hemskildrarna, länge kan man sitta och titta på bilderboksuppslagen – trivsamma färgskalor och ständigt små detaljer att upptäcka.

I senaste boken om Leni får vi följa med hem till Lenis kompis, grannpojken Olle. Men det blir inte riktigt som hon tänkt, hon hamnar istället ensam i vardagsrummet.

Jag fastnade så för den här bilden – kolla in dockskåpet, krukväxtamplarna i fönstret och stickkorgen som sticker fram under soffan. Ett lite rörigt men väldigt mysigt vardagsrum.

Men, teven visar bara sport och Leni hör snart hur roligt de har i köket. Som tur är blir allt bra till slut, läs själv får du se. Läs också de tidigare böckerna om Leni; Leni är ett sockerhjärta och Leni blir en bebis.

Andra roliga ”hemma-hos”-bilderböcker att spana in är böckerna om Pettson och Findus av Sven Nordqvist, böckerna om Alfons Åberg av Gunilla Bergström eller Kjell och jag har ont i halsen av Caroline Bruce och Ingela P Arrhenius.

/Caroline Karlsson, Stadsbiblioteket