är inte alla förunnat.

Foto: Aniara med Helge Skoog och Gunnar Edander, Stockholms Stadsteater.

Tänker på Harry Martinson, som i väldigt unga år, blev övergiven av sin mamma då hon emigrerade till  Staterna efter att fadern gått bort i TBC. Harry och alla systrarna togs först om hand av en moster men då hon inte orkade med att sörja för både sina egna och systerns barn blev syskonen placerade på skilda håll. Några av dem, däribland lille Harry, på fattighuset. Systern Inez, som Harry allra mest tyr sig till i syskonskaran, dör tragiskt nog strax därpå i TBC.

Den stora hemlöshet som Harry känt redan som liten var något som förföljde författaren genom hela livet. Översättaren, författaren samt professorn i Litterär Gestaltning – Staffan Söderblom - visar i sin biografi om den svenske Nobelpristagaren hur hemlösheten ”i tiden och rummet” var det centrala temat i Martinsons författarskap.

Från och med den 31 mars står Harry Martinson i fokus på Stadsbiblioteket i samarbete med Harry Martinson-sällskapet. Lördag den 31 mars är det vernissage med anledning av fotoutställningen ”Harry Martinson i bild och ord” och kl. 14.00 på scenen kan vi inledningsvis lyssna till Maiping Chen, som översatt Aniara till kinesiska. Rymdeposet utkommer i Kina den 18 maj 2012.  Därefter bjuder Helge Skoog och Gunnar Edander stockholmarna på föreställningen Aniara i Gunnar Asplunds rymdkupol. Dramatisering: Helge Skoog. Musik: Gunnar Edander.

Föreställningen är inne på sitt 29:e år och går för fulla hus vartän den spelas. Aniara är Soppteaterns längsta långkörare. Helge Skoog är dessutom mannen som myntat begreppet Soppteater. Ett ord som numera också finns med i Svenska Akademiens ordlista över svenska språket.

Skrivet av Susi Holmgren

är inte alla förunnat.

Men lördagen den 25 februari kl. 15.00 kommer skådespelerskan Gunilla Röör till stadsbiblioteket vid Odenplan och låter oss alla möta Lilla Boye! 

Utdrag ur succépjäsen om unga Karin Boye, som gått för fulla hus i en rad länder. Dramatikern och regissören Agneta Elers- Jarleman och kompositören Gunnar Edander berättar om arbetet med pjäsen samt spelar egna tonsättningar av Boyes lyrik. Vernissage kl. 14.30 – fotoutställning i Rotundan. Leif Pagrotsky invigningstalar kl.14.45 – om inspelningen av ljudboken Kallocain.

Den  29 feb. kl.18.30 föreläser Pia-Kristina Garde om Boye och människorna omkring henne utifrån sin kritikerrosade biografi.Vissångaren Jan Hammarlund läser lyrik samt sjunger och spelar tonsättningar av Boyes dikter.

Den 6 mars kl. 18.30 lyssnar vi på författaren och professorn Johan Svedjedal, som föreläser om Spektrumgruppen och Karin Boye. Johan Svedjedals praktverk om 1930-talets inflytelserika grupp nominerades till Augustpriset år 2011 i fackboksklassen.

Karin Boye föddes i Göteborg där hon numera står staty utanför Stadsbiblioteket vid Götaplatsen. Efter några år flyttar familjen med sina tre barn till Stockholm där Karin börjar på Åhlinska skolan. Karin hade läshuvud och var en mycket duktig elev. Speciellt intresserad av religion.

Efter en tid går flyttlasset vidare till Huddinge. Karin fortsätter dock på Åhlinska skolan. Redan i unga år börjar Karin skriva dikter och måla. Pjäsen Lilla Boye fokuserar på Karins uppväxt och vi möter barnet, vars dikter har tonsatts av Gunnar Edander.

1922 debuterar Karin Boye med diktsamlingen Moln efter att ha studerat i Uppsala där hon var första kvinnliga student att hålla det prestigefyllda vårtalet. Detta hennes ”Tal till mannen” är välkänt och ofta citerat. Det var en gammal sed att vid studentkårens vårfest hålla tal till kvinnan vilket gjorde det helt naturligt att Karin Boye, såsom ordförande för Uppsala kvinnliga studentförening, när det blev hennes tur höll ett tal till mannen.

Karin Boye bodde huvudsakligen i Stockholm utom under kortare perioder i bl.a. Berlin, Uppsala och Alingsås.

Atlaskvarteren, Kungsholmen, Drottninggatan och Skeppargatan är några av de platser i Stockholm där Karin Boye haft sitt hem. I Huddinge kommunalhus finns sedan en tid tillbaka ett Karin Boyerum där vi kan möta och lära känna författaren.

Karin Boye Sällskapet har i kommunalhuset återskapat flickrummet från Villa Björkebo i Huddinge där lilla Boye skrev sina ungdomsdikter.

När du åker till Huddinge för att besöka Boyerummet – ta då också en kort promenad till den vackra bronsstatyn av konstnären Peter Linde.

Många hälsningar från Susi Holmgren

August Strindberg med barnen Karin, Greta och Hans från första äktenskapet med Siri von Essen. Fotograf: August Strindberg.

Flyttat har vi väl alla gjort någon gång, men Strindberg slår nog de flesta på fingrarna beträffande antal gånger? Ett otal adresser – både i Sverige och utanför landets gränser – har August haft. Varav de allra flesta finns redovisade i boken ”Det går en oro genom själen : Strindbergs hem och vistelseorter i Norden” av Alice Rasmussen.

Ett axplock: Riddarholmshamnen 14, Drottninggatan 74, Klara Västra Kyrkogata 15, Norrtullsgatan 14, Stora Gråbergsgatan 25, Norrtullsgatan 12, Hammersta säteri, Svartbäcksgatan 11 i Uppsala, Clara Strandgata 2, Grev Magnigatan 7, Kaptensgatan 18, Humlegårdsgatan 14-16, Östermalmsgatan 23, Le Chalet Ouchy, Lausanne, Hotell Gerich, Weggis, Potzdammerstrasse 27 A, Berlin, Gersau Hof, Gersau, Hotel Orfilia, Paris, Saxen bei Grein an der Donau, Grönegatan 8, Lund, Tomegapsgatan 22 (nu 24), Lund, Karlavägen 40, Drottninggatan 85 och så en himla massa fler………….

 
För alla Strindbergsfreak och vandrarentusiaster kan varmt rekommenderas de olika stadsvandringar som f.d. intendenten vid Strindbergsmuseet, författaren och kåsören Anita Persson, erbjuder via sin hemsida. Ofta ser man även i dagspressens stockholmstips var och när Strindbergspromenaderna går av stapeln. Följ med på en tur och lär känna det Stockholm som Strindberg bott i, vandrat genom samt skrivit om. Anita har superkoll på Ågusts bostadsadresser och du kan t.ex. vandra från Riddarholmen där lille Ågust bodde vid födelsen, starta på Drottninggatan där han bodde under sina sista år eller följa med på Östermalm där Strindberg haft en rad skilda adresser. Med och utan fruar.  

I författarens sista bostad, på Drottninggatan 85 i det s.k. Blå Tornet, finns sedan 1970-talet det välbesökta Strindbergsmuseet. Först förvarades emellertid författarens möbler och persedlar på Nordiska museet där man hade svårigheter med att skapa ett passande utrymme för Sveriges nationalskald. 1933 infogades Strindbergs arbetsrum, efter att ha legat i Nordiska museets jordvåning under nästan 20 års tid, till de stilrum som befann sig på Nordiska museets övre galleri. Efter ytterligare 40 år kunde så Strindbergsmuseet i Blå Tornet äntligen invigas och stockholmare samt turister fick äntligen chansen att komma hem till Strindberg på riktigt.  

Läste just att rockmusikern och poeten Patti Smith speciellt önskade att få besöka Strindbergsmuseet i samband med hennes besök för att ta emot Polarpriset.

Visste du att just Strindbergssällskapet är ett av Sveriges äldsta litterära sällskap? Delvis sprunget ur det 1917 år bildade Strindbergsarkivet, som  hade till uppgift att ”samla och ordna kvarlåtenskapen.” från Strindbergs dödsbo.

Skrivet av Susi Holmgren, som snart skall gå hem:)