- Bild: John Kerschbaum
Våra husdjur är väl ändå våra bästa vänner? Men ändå verkar det inte så om du läser tecknade serier med husdjur. I alla fall inte i de serierna jag bläddrat igenom på sistone.
I ”Petey and Pussy”är katten, hunden och undulaten ständigt i luven på varandra. Det känner vi igen från t ex Tom och Jerry, men här är vi ute på mer vuxet vatten. Husdjuren är låsta i sin tillvaro som vore det figurer i ett drama av Samuel Beckett. Och deras tillvaro är tuff. Stentuff. T ex vet undulaten, Bernie, som ständigt drömmer om att kunna flyga iväg, inte om han ska få nytt vatten i sin skål. Hans matte har inte så mycket koll. Bernies ”vänner” råkar ut för mer eller mindre livshotande missöden och hjälper bara varandra för stunden om de kan vinna någonting på det själva. Kan det här verkligen vara roligt? Jajamen! Ibland kom jag t o m på mig själv med att skratta högt.
Frågan är om John Kerschbaums serie egentligen handlar om husdjur. Troligen mer om dig och mig. Någonting som blir förstärkt av de antropomorfiska beteendena och djurens människoliknande huvuden.
Någon annan som också ritar djur (åtminstone en hund) med människoliknande huvuden är Sofia Karlström som nyligen debuterat med seriealbumet ”Doggie”.Huvudpersonen (”Huvudhunden”?) beter sig tämligen omoraliskt åt och ramlar ut på diverse äventyr. Inte heller ”Doggie” är en särskilt passande serie att sätta i händerna på barn. T ex blir Doggie drogad och vaknar upp utan njurar. Under sitt äventyr hinner han snubbla förbi olika kända gestalter från klassiska romaner och dataspel, som Moby Dick och Donkey Kong. Den tuffa berättelsen kontrasterar hårt mot de vackert, ofta gulligt, tecknade figurerna i historien. Slutet är poetiskt och öppnar för att han har lärt sig något och kanske också utvecklats.
Men är alla husdjur elaka i serierutorna? Nej, vi kan trösta oss med att Snobben och många med honom är snälla eller åtminstone uppför sig anständigt. Däremot finns det någonting lockande med de mer amoraliska hundarna och katterna.