Vad betyder ett hem för den som inte har något? Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

Nedanstående text är skriven av Jan Henrik Swahn som är handledare för Klaragårdens skrivargrupp. Texten skrevs för programmet den 10/5 när Klaragårdens skrivargrupp läste upp sina texter i Rotundan på Stadsbiblioteket. 

VÅRA HEM

Vi har alla olika hem. Även den som är hemlös har det. Vi har hemmet  
vi uppsöker i drömmen, hemmet vi fantiserar om och längtar efter,  
hemmet där vi växte upp och hemmet vi bor i idag, eller inte bor i.

Vi kan gå från koja till slott eller från slott till koja.  
Drömmen om ett bättre boende är väl kanske en av människans starkaste  
drömmar. Jag kan nämna en anekdot om den franske 1800-talsförfattaren  
Honoré de Balzac som längtade efter att få bo i egna fina salonger.  
En gång var drömmen nära att gå i uppfyllelse. Han hann till och med  
så långt som till att skriva med rödkrita på väggarna i de olika  
rummen vad han skulle ha för fina möbler eller tavlor där. Men så  
fick fordringsägarna vittring på honom igen och Balzac fick bo kvar i  
sin gamla våning.

Jag tänker också på en dröm som en vän berättade för mig. Ibland  
drömmer han att han hittar en hemlig dörr i sin lägenhet. Där på  
andra sidan finns ytterligare en lägenhet, full med möbler, tavlor  
och böcker. Ingen bor där. Han kan vistas där så mycket han vill. Jag  
vet inte om drömmen ger uttryck för andlig längtan eller om den har  
att göra med dagens stegrande behov hos många att bo stort och flott.  
Numera frågar ingen efter varifrån jag kommer. De frågar efter var  
jag bor.

Tidigare skulle man vara sin arbetsplats trogen och bo i samma  
lägenhet hela livet. I dag ska vi flytta runt i alla sammanhang. Byta  
jobb, byta upp oss, byta till oss, komma upp oss. Som om skillnaden  
mellan vårt sämsta och vårt bästa boende utgjorde ett mått på  
dramatiken i våra liv. Jag fick ett brev från en kvinna som berättade  
vitt och brett om den 24-rumsvilla i Saltsjöbaden där hon hade bott,  
tills hon blev utslängd av sin man. Nu bodde hon tydligen i en ruin i  
Grekland som hon annekterat. Jag blev mycket nyfiken på ruinen men om  
den stod inte ett ord. Den var tydligen mest med för att ge  
kontrastverkan.

I kväll ska ni få möta kvinnor från Klaragårdens skrivargrupp.  
Några av dem definierar sig genom de hem de haft en gång, andra genom  
de hem de anser sig ha rätt till och tror att de kommer att få en dag  
och ytterligare några genom de hem de faktiskt har, eller inte har, i  
dagsläget. Någon kojromantik lär ni inte få ta del av. Under våren  
har vi försökt skriva om ”hem” ur en rad olika aspekter. Tillsammans  
blir det en brokig samling texter och röster som borde få höras av  
många.

Vad betyder ett hem för den som inte har något? Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

ATT BO I EN BIL

Efter att ha blivit av med mitt fasta boende. Jag har prövat att åka tunnelbana, bussar, suttit på caféer och fördrivit tiden på bibliotek. Så fann jag en gammal Volvo som jag brukar säga är myndig. Att bereda boende i bilen. Täcke, kuddar. Att parkera på lämpligt ställe, helst under en gatlykta så jag kan läsa mina medhavda böcker. Jag täcker över huvudet så att nyfikna inte skall se mig. En natt ställde jag mig på en plats ödsligt. Då kom en nattvaktsbil och sade åt mig att lämna platsen.

EKEN

Eken var ihålig, cirka tusen år gammal, så den passade bra att flytta in i. Tänk vilken frihet, bara naturen som granne. Fåglarna sjunger och allt står i blom, det är härligt. Hösten kommer och en vacker dag tittar jag ut och hela världen är klädd i bruddräkt, allt är ljuvligt vitt. Buskar och träd lyser i solen, tänk att det kan vara så vackert. Lite kallt om nosen är det ju men det gör inget och jag har en härlig fäll att svepa in mig i.

Vad betyder ett hem för den som inte har något? Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

Igår, måndag den 7/5 var det ett inslag på ABC om de bloggande kvinnorna från Klaragården. 7.50 in i sändningen hittar ni inslaget. Klicka här för att se reportaget.

Vad betyder ett hem för den som inte har något? Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

För fem år sedan så hade jag börjat bygga mitt eget hus under Skanstullsbron. Jag släpade på bräder och övergivna pallar, allt möjligt, och spik som jag hittade. Jag lånade en hammare av Finn-Jerka. Jag spikade och mätte, jag ville undvika att såga för det var så jobbigt. Direkt när golvet var klart började jag med två väggar. Nu kände jag mig verkligen nöjd. Jag ville bli klar så fort som möjligt, för tunnelbanan gick precis ovanför så alla såg mina förehavanden. Jag hade hängt upp en presenning provisoriskt över den andra delen så att jag på så sätt kunde sova där. Min granne Sammi bodde femtio meter bort, han är en riktig gottegris så jag öppnade inte ens ögonen när han prasslade i mitt kakpaket. Att han aldrig kan låta bli, tänkte jag. Men det var en stor råtta som försvann med en kaka i högsta hugg. Nää här hade jag jobbat en hel sommar och nu kan jag absolut inte fortsätta bygga. För jag vill inte ha en råtta i mitt hus. Det var bara för mig att överge allting. Men vad vemodigt det kändes. Jag var där förra året och tittade och bakom en av väggarena låg en herre och sov. Jag ska bara se om jag har några skor kvar här sa jag till honom när han vaknade. Okey.