12 juni 2012 av Susi Holmgren

Hemma hos oss – del 5

 

Är det film som konsumeras i massor när vi vill koppla av.

När man jobbar kväll och kommer hem runt 22-tiden känns det optimalt att sätta i en rulle som beses under det att en kopp te intages. Det var inte alls många år sedan jag lärde mig dricka ”vanligt” te. Dessförinnan var det nyponte för hela slanten eller Hackebuttentee, som jag alltid kallat det. Visst låter det roligare? Kaffe däremot kommer jag aldrig att dricka. Hittills har endast 2 koppar intagits i hela mitt liv. Kommer t.o.m. ihåg datumen! Tvi vale för något så otäckt!!! Den första dagen för studentexamen och den sista när jag sökte vik i Botkyrka. Men ingendera gav någon mersmak så att säga. 

Choklad ( men inte pulver blandat med vatten utan pulvret bör blandas med mjölk) och saft eller läsk är det som fortfarande gäller vid fika. Älskar kakor och bakelser samt äpplekakor och tårtor. Ett riktigt kakmonster dessvärre. När familjen fikar på kondis kör vi olika grejor och så delas allt rättvist. Då får man smaka på fler sorter! 

Några favoritfik som varmt kan rekommenderas är: Fågelsången och Ofvandahls i Uppsala, Valand på Surbrunnsgatan i Stockholm, Hollandia i Malmö, Citykyrkan i Stockholm, Evas Paleys i Göteborg …

Fortfarande rullar stora tårar nedför kinderna när jag tänker på anrika konditori Bräutigams i Göteborg som stängdes före sekelskiftet. Det senaste alltså:) En liten tröst, dock endast mycket liten, är att det sedan någon månad tillbaka finns en Bräutigambutik på Västerlånggatan där man bl.a. kan införskaffa deras fantastiska marsipanbröd som jag annars brukar köpa på Skansens julmarknad.

Idag är det kvällstjänstgöring. Hum vilken rulle blir det då? Har inte sett Moneyball med Brad Pitt. Kan det vara nåt? En film, nyss sedd, som varmt kan rekommenderas är Les émotifs anonymes = Franska nerver med bl.a. Benoît Poelvoorde, Isabelle Carré och Lorella Cravotta.

Kakhälsningar från Susi Holmgren, som fick boken Macarons Cupcakes Cakepops av Mia Öhrn för ett tag sedan.

 

 

 

12 juni 2012 av Frida Christoffersson

VI HÖRS I STHLM – Klaragården bloggar

Klaragården bloggar

Vad betyder ett hem för den som inte har något? 

Under perioden 11 april till 12 juni har Klaragårdens skrivargrupp gästbloggat om Hemmet här på bibliotekets Hemmetblogg. Samtliga texter från bloggen kommer att publiceras på Stockholmskällan tillsammans med en ljudupptagning från Stadsbiblioteket den 10 maj då kvinnorna läste upp sina texter.

Klaragården drivs av Stockholms Stadsmission och vänder sig till kvinnor som lever i hemlöshet, med missbruk, är psykiskt sköra eller bara outhärdligt ensamma och hänvisade till ett liv i samhällets periferi. Klaragårdens skrivargrupp har varit igång i flera år under ledning av författaren Jan Henrik Swahn.

Projektet ”Vi hörs i Sthlm” har initierats av Stockholms stadsbibliotek och Stockholmskällan i samarbete med Stockholms Stadsmission, som en del av Stockholms stadsbiblioteks och Stockholmskällans tema Hemmet.

Tack Klaragården och Ingmarie, Ulla E, Sonja, Ulla R, Kristina, Josefine, Erna, Maria, Vanya, Cathy och Jan Henrik för fina texter och trevligt samarbete.

MariaHEMMET

Hemmet kan vara så mycket. Jag känner mig väldigt rik av alla berättelser jag hört från många spännande människor som har sina hem på miljoners olika sätt. Alla dessa berättelser får mitt liv att bli så mycket mera. Annorlunda och aldrig riktigt tråkigt. Mina egna händelser och situationer, blir med detta i bakgrunden, lättare att ta sig igenom – både svåra och ledsna perioder. Jag lär mig också att mitt eget hem duger som det är.

10 juni 2012 av Frida Christoffersson

VI HÖRS I STHLM – Klaragården bloggar

Klaragården bloggarVad betyder ett hem för den som inte har något?

Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

SonjaFASTKEDJAD

Jag känner mig fastkedjad vid en omöjlig situation: Jag kan varken bo eller leva – ändå är jag mer levande inuti och runt omkring i alla situationer som jag befinner mig, än nånsin tidigare! Hur kan det vara sååå? När – var – hur började eländet?

Jag arbetade på hemtjänst för att dryga ut pengarna samtidigt som jag studerade på komvux. Jag hade blivit uppmuntrad till att omskola mig av min personalläkare eftersom mitt arbete som förskollärare och föreståndarinna på daghem gjorde att jag ofta blev smittad av barnens virus – på hemtjänsten uppstod problem; eftersom det ofta fattades folk blev jag uppmanad att även ta andras jobb; så det kunde bli många städningar på raken – i stället för varvandet med att handla mat ena dan – umgås med den jag hjälpte 3:e dan och så vidare. Det slutade med att jag fick ryggskott och för att klara smärtan böjde jag knäna för ofta så de blev inflammerade. Resultatet blev en tvåårig sjukdomsperiod men längtan efter att få komma tillbaka till ett arbete och kamratskap gjorde att jag ringde upp socialförvaltningen som var min arbetsgivare och bad om nånting lättare att göra tills vidare. Jag var mycket välkommen och anmodades en plats på personaladministrativa avdelningen tills min rygg och mina knän skulle vara helt återställda. Kontorschefen ville lära upp mig eftersom jag var överkvalificerad och det stärkte mig ytterligare. Emellertid visade det sig finnas ett stort aber: många av personalen gick omkring överallt med tända cigarretter. Till och med i köket där vi åt vår lunch, men även bakom receptionen där vi hade våra möten med viktig information om vårt arbete. Jag och många av mina arbetskamrater var allergiska och vi kom överens om att begära ett särskilt rum för rökarna. Bland oss som arbetade i tre olika kontorsrum på källarplanet mådde några dåligt – även av att passera den lilla hallen som stank värre än flera soprum. Några hade fått tydliga symptom; röda prickar över hela kroppen, rinnande ögon med mera. Jag själv fick bihåleinflammation som jag inte haft på flera år. Klagomål hade framförts till cheferna i två år innan jag kom till arbetsplatsen men ingen åtgärd hade vidtagits. Däremot fick tre kvinnor avsked på grund av sin känslighet för rök. Det fick jag veta långt efteråt. Jag såg ett program på TV om ett radhusområde i Falun där alla blev sjuka med samma symptom som på vår arbetsplats. Jag skyndade mig att berätta om det och eftersom jag var utbildad och dessutom varit med i SFL (Svenska Facklärarförbundet) i många år så visste jag att en av oss måste skriva sitt namn hos skyddsombudet för att vi skulle få gehör för vår framställan:

1. Om ett särskilt rökrum.
2. Att golvet skulle brytas upp i den hall som vi måste gå igenom för att komma till våra arbetsrum!

Det visade sig att våra misstankar stämde. Då kom fyra chefer in på mitt arbetsrum och satte sig runt mitt skrivbord och sa:
- Efter semestern ska du inte tillbaka hit.
Min undran blev:
- Vart ska jag ta vägen då?
- Det är inte vårt problem men här ska du i alla fall inte vara!
En av cheferna tog in mig i enrum och fortsatte med hotelserna:
- Nu, förstår du, är det bara att du går!
- Men facket har sagt, började jag.
Min chef svarade aggressivt:
- Facket? Dom måste ha fått hjärnblödning. Här är det vi som bestämmer. Så nu är det bara att du går!
Högste chefen uttalade det avgörande hotet klart och tydligt:
- På den här arbetsplatsen röker vi, så det är bara att du går!
Samma chef såg till att jag blev vräkt från min bostad.

06 juni 2012 av Caroline Karlsson

Detaljer hemma

Detaljer hemma av Annika Huett och Ulf Huett Nilsson är en trevlig liten bok att inspireras av, när det kommer till hemmets trevnad och inredning . Fylld av foton på små och stora detaljer i hemmet, flera som man kanske inte ens lägger märke till i vardagen.

Detaljer hemma får mig lite att tänka på extrajobbet inom hemtjänsten för många år sedan, där jag besökte många gamla hem (i vilka tiden stannat någonstans runt mitten av förra seklet), fyllda av prylar och detaljer som den hippa retrosamlaren nu bara drömmer om.

Ett varningens ord kan dock vara på sin plats, det är väldigt lätt att efter att ha bläddrat igenom denna bok ge sig ut på närmaste närauktionsajt och buda hem både det ena och det andra. En rådjursstatyett i trä, en väggrelief med Smålands landskapsvapen eller något annat livsnödvändigt.

/Caroline Karlsson, Stadsbiblioteket

05 juni 2012 av Karin Ekhagen

Ensam Hemma

Fröken Ensam Hemma åker gungstol

 

En av de viktigaste böckerna i mitt liv är Fröken Ensam Hemma åker gungstol av Gunnel Linde. Det är en speciell långsmal bok med dunkla men ändå lysande färger på omslaget. På omslagsbilden ser man Ensam med sina två nallar, matsäckskorgen och paraplyet, ombord på gungstolen i full fart över korkmattohavet längs Randiga mattvägen.

Det är en bok som innehåller allt. Förutom själva berättelsen finns ett förord med rubriken Om rum, längst bak en karta med inritad färdväg, och dessutom sånger med noter och text. Jag läste den om och om igen och tröttnade aldrig på att betrakta de magiska bilderna.  

Kusliga skrivbordsgrottanJag kan aldrig glömma kraxebraxerna. I stora myllrande stim steg de upp ur korkmattohavet och nafsade efter Ensam Hemmas mockasiner. Med en lätt rysning minns jag att en av nallarna ramlade överbord. Hur var det nu, han blev väl räddad till sist..?

Och än idag kommer jag att tänka på Kusliga Skrivbordsgrottan om jag ser ett sådant gammalt skrivbord med ögon-näsa-mun-lås som finns i boken.

Bilderna av Hans Arnold är mystiska. Bakom de tydliga figurerna och roliga händelserna i förgrunden lurar ett svart mörker. Längst in i skrivbordsgrottan är mörkret kompakt. Men Ensam och nallarna kämpar tappert mot farorna och finner på råd i alla situationer.

När jag nu bläddrar i boken igen dyker saker upp som jag hade glömt. Knapp-pengarna i handelsboden på Byråklippan. De små änglarna som hette godanerna och bockarna med horn som hette ajökerna. Hur nallen som föll över bord blev räddad genom att flyta på en hatt. Och hur kraxebraxerna hölls på avstånd genom att man snurrade med snurrvispen.

 

 

 

 

 Fröken Ensam Hemma åker gungstol av Gunnel Linde.

 

 

 

 

 

 

 

05 juni 2012 av Frida Christoffersson

VI HÖRS I STHLM – Klaragården bloggar

Klaragården bloggarVad betyder ett hem för den som inte har något? Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

Sonja

 

 

 

 

DIKT

Nånting blåser för vinden
är det mitt vett?
eller jobbar jag i mitt
anletes svett
utan att veta om det?
Kom till min räddning
ur mitt inre el.
dina yttre försök
kom till min räddning

 

MIN TRO

är att vi alla
är här
för att hjälpa
varandra.
Annars,
Kan vi dö ut –
som släkte på jorden
För att vi aldrig
tog varann på orden

 

OM

ingen ser mej
Vem? Är jag då?
Olycklig
går jag omkring
fast glad utanpå

 

VISA

mej vägen
Frågar jag gud
och gudinnan
Vara i stunden
klarar jag också´
men
Vem bryyyr sig ändå?

 

TILL MINNE AV EN UTFLYKT MED STADSMISSIONEN

Att bli målad på naglarna,
sittandes under
ett träd
å få välja färg själv
av en kvinna med tålamod
och värme i sin själ
Det vill jag gärna göra om!!
Händerna såg annorlunda
ut dom !

04 juni 2012 av Caroline Karlsson

Veckans ord:

Hemmakär är en person som tycker om att spendera sin lediga tid i hemmet.

Litteraturtips: Kungsgatan av Ivar Lo-Johansson (1935)

”Hemkär som en gammal människa förstod han helt plötsligt de gamla människornas vanor, där de satt väntande på ingenting i sina undantagna vrår, lyssnande och tänkande på ingenting, möjligen på dagens gång eller på dödens steg på trappan. Han började älska sömnen över allting. Sömnen och ensamheten blev hans enda vänner.”

 

02 juni 2012 av Frida Christoffersson

VI HÖR I STHLM – Klaragården bloggar

Klaragården bloggarVad betyder ett hem för den som inte har något? Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

Ulla ETRE FÖNSTER

Mitt fönster i rummet där jag bor är just nu inramat av byggnadsställningar. Det är ju måttligt trevligt att skåda ett ansikte där när jag vaknar och försöker att studsa ut till badrummet i bara mässingen.

Att se ut genom fönstret i min gamla villa och se äppelblommorna är obeskrivligt.

Jag sitter här på Klaragården just nu och ser ut på Klara kyrkogård. I kastanjerna börjar blommorna att knoppas. Det är ett löfte om vår som återigen är på väg.

PARADISET

Det är att ta med kaffekoppen och gå ut och sitta en tidig morgon på trappan till 1500-talshuset. Se ut över vattnet, lyssna på fåglarna och se svalorna flyga in under takteglet med mat till de pipande små. Stillheten och blänket från vattnet ger ett underbart lugn. Det är nog så nära paradiset man kan komma.

29 maj 2012 av Susi Holmgren

Hemma hos oss – del 4

Viktigt att äta mellan stadspromenaderna. :)    Foto: Susi Holmgren.

Det är ju inte klokt att det skall vara sant att tiden går fortare och fortare ju äldre man blir. Hur sjutton skall man hinna med att bara sitta och filosofera, tänka efter före, ta dagen som den kommer, sakta promenera genom stan ….

Fast just promenera är nog det vi gör mycket i familjen.

I helgen promenerade vi från Kungsholmen, via city, Liljeholmen med alla nya hus nere vid vattnet och ett kik in i nya gallerian efter shorts, över bron till Hornsgatan med stopp på bibblan där vi tittade på PAF-bilder för vidare färd längs Brännkyrkagatan till Bastugatan 21 där Ivar Lo-museet ligger. Museet fick tillbaka de inscannade bilderna, som kommer att visas på Stadsbibliotekets Ivar Lo-utställning i höst, och så vidare mot Ersta för fika. Va, Ersta stängt. Och vi som var så fikasugna …………….  ICA Folkungagatan vår räddare i nöden. Kavli mjukost, smoothies, Festis, bröd och Cloetta kexchoklad samt bananer intogs på Erstaterrassen med Stockholm för våra fötter. Därefter upp på apostlahästarna igen för vidare färd genom ett vårfagert Stockholm.

Ett hett tips är att turista i den egna hemstaden med hjälp av alla förträffliga stadsvandringar som erbjuds. Utbudet är enormt. Följ Ulf Bagge i Gamla Stan och på Söder, Anita Persson och vännen August Strindberg runt om i Stockholm, Kent Josefsson på Söders höjder … 

Flera museer och institutioner anordnar också stadpromenader t.ex. Riksidrottsmuseet och Stockholms Stadsmuseum. Sajterna DN På Stan och Aftonbladets Allt om Stockholm är två av många förträffliga kanaler att ta hjälp av när man vill ut och stadsvandra i den egna hemstaden.

Glöm inte bort att stadsvandringar också är förträffliga aktiviteter när du besöker andra orter i Sverige och är på resa utomlands.

/ Susi Holmgren

29 maj 2012 av Frida Christoffersson

VI HÖRS I STHLM – Klaragården bloggar

Klaragården bloggarVad betyder ett hem för den som inte har något? Under perioden 11 april till 10 juni gästbloggar Klaragårdens skrivargrupp här på bibliotekets Hemmetblogg. Följ deras funderingar och drömmar om hemmet. Läs mer

MariaMITT HEM 

Det är så skönt att komma hem till mitt trivsamma hem och gå ner i varv och hämta nya krafter till allt jag gör varje dag och kväll. Jag tänder ljus, det första jag gör, för att kunna koppla av. Jag äter oftast väldigt sena middagar, men oftast inte så mäktiga, det är i stort sett alltid otroligt gott, för jag älskar att laga mat. Mitt hem består av änglar och lite helgonuppsättningar och en drömfångare vid sängen, detta ger mej också inre ro. Mitt hem är ständigt möbelmässigt och annat i hemmet är under förändring.