Inlägg etiketterade med ‘6a Bredbyskolan’

Blått hår

21 oktober 2010

Klass 6 a i Bredbyskolan skrev om blåa hår :

 

 

När jag vaknade på morgonen och såg mig i spegeln upptäckte jag att håret hade blivit blått. Jag försökte ta bort färgen men det gick inte. Sen sprang jag ut och tog en mössa på mig. Jag gick till frisören. Frisören klippte mig flintis. Jag tog av mig mustaschen och la den på huvudet. Sen trodde alla att det var mitt riktiga hår.

 

 

När jag vaknade på morgonen såg jag att mitt hår hade blivit blått. Då sa min kompis att jag var missbildad och att vi hittade dig i skogen. Förresten så får du kronisk minnesförlust. Men var är mina armar? säger jag. Då säger min kompis att du inte har några kroppsdelar eller ben.

 

En gång på morgonen klockan 8.00 så vaknade jag. När jag gick och kolla mig i spegeln så upptäckte jag att mitt hår hade blivit blått. Jag skrek allt vad jag hade. Då kändes mitt huvud varmt. Jag försökte täcka över med en sjal men det syntes fortfarande. Jag fick gå till skolan ändå. Men plötsligt så gick jag in i skolan och upptäckte att jag inte var den enda som hade blått hår. Mina kompisar hade också fått blått hår. Vi hade tydligen använt ett schampo som var gott men färgade håret blått. Alla var vi jättearga. Men tillsist la vi alla en produkt i håret som tog bort det blåa från håret. Så blev alla glada. 

Plupp

 

 

Vad skriver de om?

20 oktober 2010

skriv

Idag var sexorna från Bredbyskolan här igen. De skrev och skrev och skrev och skrev. Snart får du läsa om vad…

skriv

skriv

 

skriv

Det sjätte sinnet i klass 6?

08 oktober 2010

Ett knep när man vill skriva läskigt är att utgå från sina sinnen. Hur luktar det? Hur känns det? Vad hör jag? Man kan också använda det sjätte sinnet i sin berättelse. Vad är det? Sexorna från Bredbyskolan har skrivit superläskiga spökhistorier utifrån sina sinnen. Här får ni några smakprov:

 

 

Jag vaknade och tiden var 01:35 och det var mörkt. Jag blev lite rädd för min mamma var hos min moster. Jag märkte att jag inte var hemma och det hördes snack från andra rummet. Rösterna lät som grova röster. Det kändes läskigt och mitt hjärta dunkade hårt. Jag gick upp och smög sakta, sakta och tittade. Jag såg spöken de var vita. Ett av spökena sa: Vi kan döda de här barnen så vi också kan ha roligt.

 

När jag vaknar av min fina dröm så ser jag att jag är på en plats jag inte känner. Jag blir skrämd och känner mig rädd. Jag skakar och ropar på hjälp men ingen är där. Sen ser jag något som går. Jag blir jätteglad men sen ser jag att det är clown-paragondan! Han blir större och större och kommer närmare och närmare. Sen säger han ”Hej Gofran” och slukar upp mig. “AAA!!!”, säger jag när jag vaknar från min dröm. Sen går jag upp från min säng och kastar Paragondan.

 

Jag vaknar mitt i natten. Jag är vid en skog. Jag vet inte om jag lever eller är död. Det känns som mitt hjärta inte slår. Då viskar en röst: Lever du, lever du? Jag vet inte vad jag ska svara. Jag vet inte. Använd sinnet. Jag försöker. Tillslut kan jag stå upp. Då skuggar någon mig. När jag vänder mig om ser jag en skräckinjagande drake och när jag ska springa iväg upptäcker jag att min kropp är borta.

-Du är ett spöke nu! Gå till sjön i närheten och drick vatten så blir du som vanligt.

Jag springer till sjön och dricker sen går jag glatt hemåt men draken pratar med mig i tankarna.

-Har du glömt mig? Kom tillbaks till sjön.

När jag kommer dit vill draken ha ett hem. Jag leder draken till en grotta. Där går han in. Jag vaknar. Allt var en dröm. Nu får jag sova.

 

Jag vaknar och ser något som går runt som har svarta kläder och går snabbt och det luktar bensin som om någon har kört bil förbi mig. Och jag är i min säng som ligger bredvid min ytterdörr och jag hör flugor som flyger och fönstret som slår i köket. Tillslut börjar det bli lugnare i huset och nu tror jag att jag kan sova.

 

En mörk vinternatt vaknade jag plötsligt upp kl. 00:00 i ett mörkt rum helt tyst. Jag kände mig så rädd och liten som ett djur. Mitt hjärt slog väldigt fort. Det kändes så konstigt. Jag vet att jag var hemma men det kändes väldigt obehagligt. Jag försökte andas lugnt. Men på blixten tändes en röd lampa. Jag andades fortare. Men försökte vara lugn. Sen så såg det ut som att jag såg en stor vit råtta med blå och röda ögon. Jag kände lukten av rutten fisk…och lukten var väldigt nära mig.Sen så ”POW” tändes ett ljus. Det var plötsligt helt suddigt i rummet och råttan var plötsligt borta. Jag försökte vara lugn men hjärtat dunkade så fort. Sen lyste ett starkt, starkt ljus. Jag såg en ängel, en fin ängel som sträckte ut sin hand åt mig. Jag kände hennes arm omkring mig. Hjärtat dunkade saktare. Jag blev lugn. Jag såg henne i ögonen väldigt noga. Och det var min mormor