Jag
Sitter här, tittar mot stjärnorna
vänder min blick mot den gröna ängen, det var en ljuvlig känsla.
Tittar upp i himlen, ser när fåglarna flög.
Tänk om jag kunde flyga.
Musik kommer in i mitt huvud, minnen som lycka, sorg, kärlek.
Kommer ihåg en gammal vän.
Tänkte på min familj om det skulle hända något med dom, det skrämmer mig.
Tänker på mina vänner, mina gamla vänner, jag vet att dom kommer ihåg mitt namn väl.
För dagarna med dom är oförglömliga.
Jag
Rädsla tar en stor del av mitt liv, eftersom jag är en orolig person. Ibland är jag rädd för allting, inget känns äkta, ingen känns äkta. Jag tror att alla gör saker olika, men över samma orsaker – rädsla, hat, förnuft, kärlek – dessa saker bestämmer över mitt liv och kanske allas liv. Färger skrämmer mig ibland – för ljusa färger är oäkta, för mörka färger är också oäkta. Därför tror jag på att Blå är den vackraste, mest passionerade färgen någonsin.
Att vara självständig är den coolaste, mest krävande sak man kan vara. Jag skulle aldrig kunna blir det, jag är för beroende av människor för det.
Jag uttrycker mig genom mycket musik, utseende, beteende, målande m.m. Passionerad är jag över mycket. Speciellt för mitt land (ö). Cypern är så mycket. Jag kan ärligt säga att jag älskar Cypern.
Ärligt. Jag är ändå en ganska ärlig person. Min mamma har lärt mig att ”ljuga är för fega” tja, kanske inte på det sättet men ändå. Min barndom kunde inte bli bättre. Jag var ofta ute med mina bästisar och lekte på gården. Nu har vi inte kvar den gården – idioterna har förstört den. Jag kommer ihåg när jag i 8-årsåldern uppträdde i parken, sådär som Pippi gjorde fast….vi gjorde det gratis. Men vi dansade inte – vi sjöng turkiska låtar från Tarkan!
Många minnen.
Jag
Jag heter anonym. Jag är en 14-årig tjej som är rädd för hundar, jag HATAR hundar. Min favoritfärg är svart, allt passar till svart. Jag äskar att lyssna på musik. Jag tycker att bilar är fett coola, jag har kört en bil också. Pengar är en del av livet, jag lämnar inte mitt hem utan pengar. Min religion är viktig för mig.
Jag
Rädslan för livets spel är för stor.
Jag har lärt mig många regler men för varje nivå jag går upp krossas jag.
Mitt liv är svart, kolsvart, och om inte de två ljusen i mitt liv skulle lysa skulle jag inte levt längre. Mina vänner och min familj.
Jag har förlorat tre av de närmste i mitt liv, och utan dem är en stor del av mitt liv tomt, ja jag har många som tycker om mig och så men ingen kan ta deras plats. De stod alltid bredvid mig, varenda gång jag ville gråta torkade de mina tårar och sa till mig att allt kommer att bli bra. Bra? Inget alls har blivit bra allt blir bara sämre och sämre.
Rinkeby har sett mig har sett mig lida dag för dag. Ingen vet något om mig, jo kanske att jag är en människa men, inget mer.
Jag minns när jag började skolan jag var hur nervös som helst. Jag var glad för jag trodde jag blev stor. Men nu gör jag vad som helst för att bli liten igen.
Jag skulle aldrig göra om det jag har gjort.
Jag
Jag är en envis liten tjej som är livrädd för håriga spindlar. Jag vill åka till Japan. Mjölk är min superkraft, jag dricker mjölk för att bli pigg och glad. Om det gick skulle jag vilja flyga högt upp i den blå himlen, jag älskar blå, bästa färgen. Jag vill bli kändis och sjunga i konsert kanske i Japan.
.jpg)
