Guldmedalj

Med sitt poetiska språk och fängslande beskrivningar blev Michaella novelltävlingens förstapristagare

 

Den värsta kvällen i mitt liv

 

Jag står på Rinkeby torg. Allt runt omkring mig är klottrat i svart färg. Hela torget är indränkt i mörkret. Allt är stilla, förfryst. Kylan har fryst allt – byggnaderna, människornas höga och livfulla röster, de temperamentsfulla rörelserna, varje steg, varje kvittrande och mitt hjärta. Det är känslolöst inom mig. Det känns ingenting. Kylan har rövat bort mina sinnen.

 

Något händer utan att man kan reagera. Det är som att en låga brutits ut. Något snabbt händer men som är ljudlöst. Aggressiva blickar stryper mitt hjärta. Det är dem….

 

En man kommer fram till mig. Hans ögon är överdränkta med blod. Hans kolsvarta hår framkallar lidande. Ansiktets konturer är så vassa att de sticker mig överallt. Hans händer är smutsiga av hans onda begär. Den smutsiga handen sträcker sig fram mot mig. Då börjar allt röra sig. Som att man tog fjärrkontrollen och stoppade den långa pausen. En massa skrikande borrar in sig i mina öron, bilarnas brummande. De gråa markplattorna blir övertäckta med oro, ångest. De färggranna byggnaderna målas om till lidande.

 

Och handen är fortfarande framsträckt. Men jag kan inte ge. Det är det sista jag har. Det enda jag kan hjälpa min familj med.

 

Jag springer därifrån. Även om mina känslor är frysta så springer jag. Mycket händer men jag kan inte känna något. Jag kan inte känna den våldsamma tröttheten som brukar ta beslag på mina ben när jag springer. Jag kan inte känna den höga pulsen som sprider sig i min kropp varje gång jag springer.

 

En dörr står framför mig, en grön dörr. Min hand tar tag i handtaget. Nu kommer mina känslor tillbaka. Kylan tränger sig in i mina lungor, gör andningen till en kamp. Kroppen svider som den aldrig gjort förut. Blodet som forsar genom kärlen är iskallt. Jag öppnar dörren och där ser jag…

 

Jag ser det jag brukar se varje dag. En vanlig bild. De gröna och vita kakelplattorna och trappan. Men det är något som inte stämmer in i bilden. På den vita väggen står det: Ge mig pengarna, annars…

 

Då hör jag något bakom mig…

 

 

 

Svara på inlägget